United States or Finland ? Vote for the TOP Country of the Week !
»När ska' ni gifta er?» frågade mamma. »När vi bli stora förstås», svarade Sven. Sven var mycket lycklig att hava en fästmö, som han skulle gifta sig med, och det var det vackraste man kunde se, när de två barnen kommo hand i hand över gården och solskenet lekte i deras lockiga hår, eller när Sven drog Märta i sin lilla vagn och oupphörligt vände sig om för att se på henne.
Därför hava vi själva kommit i denna ångest.» Ruben svarade dem: »Sade jag icke till eder: 'Försynden eder icke på gossen'? Men I lyssnaden icke till mig; se, därför utkräves nu hans blod.» Men de visste icke att Josef förstod detta, ty han talade med dem genom tolk. Och han vände sig bort ifrån dem och grät.
Hon tyckte sig höra klockaren dovt mumla orden till sin granne i processionen: förlidna söndagsnatt. De allvarsamma vandrarna märkte henne inte. Men när kistan hunnit om den tyst gråtande, fördolda dottern, blev det omöjligt för henne att fortsätta sin egen vandring till hemmet. Hon såg, att processionen vände sig fram åt kyrkan till.
Dock, Guds fasta grundval förbliver beståndande och har ett insegel med dessa ord: »Herren känner de sina», och: »Var och en som åkallar Herrens namn, han vände sig bort ifrån orättfärdighet.» Men i ett stort hus finnas kärl icke allenast av guld och silver, utan ock av trä och lera; och somliga äro till hedersamt bruk, andra till mindre hedersamt.
Jag stod just vid den kungliga familjegruppen och tyckte synd om kronprinsen, som alltid blir så illa hanterad av tecknare och skulptörer, när ett lantligt par stannade bredvid mig och försjönko i beundran inför all den kungliga glans som utvecklades inför deras ögon. Jag stod orörlig. När de två efter en lång stund sett sig nöjda på kunglighetens gulnade ansikten vände de sig mot mig.
Utan att släppa sitt tag vände sig Ludwig mot menigheten och yttrade högt och klart, kallt och föraktfullt: Ja, här har ni henne nu i alla fall! Dumjockar! Bollan! svarade menigheten i dov kör, blandad med några gälla skratt och utrop. Bollan! Jaha! ropade flickan förargad. Och skrik lagom! Det kunde just ha passat er, era fulingar, om jag legat död någonstans, men det gör jag inte.
Edmée vände sig till sin kusin, och, frankt, med ögonen i hans, frågade hon honom: Vad tänker du om mig då du nu ser mig igen? Det svarar jag icke på. Att jag i afton är här med dig som hans gäst, är en svaghet, som mången man av ära skulle förakta mig för. Men... ja, det är min sak, och jag är själv domare däri.
Men hennes känsla för honom var »långmodig och förlåtande», hon vände ut och in på fodret, innehållet sprang bort, allesamman, de voro kanske nio eller tio, de galopperade nedåt gården, och Rellu-Calle såg med en undergifven blick den hårdhändta afskedshelsning hon gaf en, som icke ville i väg fort nog.
Men säg det inte åt någon." "Nej." Steg hördes. Alma drog sig tillbaka på pallen. Läkaren och John kommo in. "Vi få se i morgon," sade läkaren, sedan han undersökt Arvi. Sedan vände han sig till Alma. "Men hur är det med er, fru Karell?" De sågo på hvarandra, John och han. "Ni duger inte till sjuksköterska i natt," sade han, i det han kände på Almas puls.
Stellan såg på honom, bara stirrade. Agust var tydligen inte nöjd med effekten eller också missförstod han denna gapande tystnad. Han vände sig till de andra: Ä de inte sant va ja säger? Jo då! Å vi ska ha röa bann på oss också. Demstrationsmärken. Stellan bara stirrade. Tror du inte va ja säger? Stellan var alltför överväldigad för att vare sig kunna tala eller jakande nicka på huvudet.