Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 25 september 2025


Men när de dagen därefter åter kommo dit bittida om morgonen, fingo de ånyo se Dagon ligga framstupa jorden framför HERRENS ark; och Dagons huvud och hans båda händer lågo avslagna tröskeln, allenast fiskdelen satt kvar honom. I Asdod trampar därför ännu i dag ingen Dagons tröskel, varken någon av Dagons präster, ej heller någon annan som går in i Dagons tempel.

När Annæus Domitius vördnadsfullt nalkades sin fiendes lik, stod Petros betraktande det, och Eufemios, hans adjutant, satte sin platta fot den sköna hjälteskepnadens bröst och sade: trampar kyrkan hedendomens hydra. Slutet.

Snö föll neder Sankt Görans-dagen; Fågeln genomflöge ej dess flingor. Flickan trampar drifvan, bar om foten, Efter henne bär dess broder skorna. "Kännes ej i dina fötter vintern?" "Ej i mina fötter kännes vintern, Vintern känner jag uti mitt hjärta; Dock från snön är vintern ej där inne, Vintern där är kommen från min moder, Som mig ger åt den, som jag ej älskar."

Öppna grindarna, ropade hon till Basilius, som ensam stod kvar ute vägen, öppna grindarna vid gavel, att hon inte behöver stanna. Den gästen kan en vägra rum efter stadgan. Vad står han och trampar efter, Träsken? Inte hoppar hon ur kärran genomfarten. Tro, vem de ha fått till körsven? Stäng fönstret dennasse, Valborg. Det är väl skogsstrykarna, som fört henne med sig.

Uninius knep ihop sina läppar och visade sin tjenare ett ansigte vanstäldt af vrede, att denne glömde sig ända derhän att han mumlade, tydligt nog för att höras äfven af barnen: Jo, jo, det har en gräns, herr patron, akta att ormen inte bits, när man trampar honom hufvudet.

Men hvarför här jag dröjer okänd, frågar du. hör det: därför att den mark, jag trampar här, Känns mjukare för mina fötter, att den luft, Jag andas här, är ljufvare än annorstäds Och därför att det skönaste bland tungomål, Hellenerspråket, tycks mig ljuda skönast här.

Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod; och det namn han har fått är »Guds Ord». Och honom följde, vita hästar, de himmelska härskarorna, klädda i fint linne, vitt och rent. Och från hans mun utgick ett skarpt svärd, varmed han skulle slå folken. Och han skall styra dem med järnspira; och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress.

Höstslakten har tagit sin början; hela dagarna höjas offrens skrin mot det skumma himlavalvet, och man trampar i blod och bland lik. Det är dödande ledsamt, och min nedstämning meddelar sig åt de båda barmhärtighetssystrar, vilka omhulda mig som sitt sjuka barn. Vad som ännu mer nedtynger mig är min fattigdom, som jag måste dölja, och de fåfänga försöken att avvända en hotande nöd.

Älskar, svarade han saktmodigt, han var ännu ganska drucken, men rörde sig säkert, det var ett stort och högt ord. Jag menar, sade hon ivrigt, att man älskar och avskyr honom samma gång, man vet inte vilket man gör mest. Jag avskyr honom visst inte, han är den enda människa jag har att tala med. Han sliter sönder mig, men han bygger upp mig igen, han lyfter och trampar ner.

När man trampar en groda, önskar hon, att hon vore en huggorm. Jag tänker att jag ändå kan stinga, svarade lekaren och sträckte fram huvudet mellan Valdemars och Juttas axlar. Du har alltid varit god mot mig, Valdemar, och mitt samvete måste lättas. Undra att din häst nyss hade sådan fart! Det var den, som hertigen red i vapenleken.

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar