Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 6 september 2025


Kära hjärtanes ja, suckade gumman, tungt att den kullriga magen hävdes och sänktes. Ja, de banden, de räcka inte länge blev Abraham förargad. Min själ om fru Enberg har reda den saken! sade han och drog till sig fötterna. Men gumman fick händerna magen, guppade och neg och tassade ut ur rummet. Här står jag och sladdrar, kära hjärtanes, kved hon. Abraham reste sig och bugade.

Tro om han plockar till sig silvret? undrade gumman, smög sig några steg framåt, tvärstannade vid en knakande tilja. Greven spratt upp, höjde sig , spärrade upp munnen, stirrade mot dörren. Men mörkret därnere och de flämtande lågorna tätt under ögonen hindrade honom från att upptäcka mor i Sutre. Som tassade vidare, försiktigt. Och stannade. Nu såg hon, vad han höll med.

Han log häpet och blygt och drog sig ännu längre in i skumrasket. Tusen banko, mumlade han, vad i helskotta inte! Inte! Träsken satte sig. Han torkade svetten ur pannan och betraktade Lars med en sträng, frågande blick. Gästgivarn reste sig. Han var lång och åbäkig som ett orakel, gick därför kutig. Han tassade i strumplästen bort till tunnan, tog öskaret och drack en dryck vatten.

I Stenbrogatan 4 satt liten Elsa och sömmade. Och rummet där hon satt, Gustens fula rum, var vitt av linne och bomull. Och själv var hon skär och glad. Gamla fru Sörman tassade omkring och småskrattade fjolligt i alla hörn. Hon hade upphört att vänta Brudgummen. Men lika brått hade hon ändå. För nu skulle hon ut och resa.

Ja, det har inte jag heller, sade Abraham och reste sig. Å kära hjärtanes, herr Krok är ung Hinner lära mig, menar fru Enberg? Det med. Och för resten när man är ung och grann Just det! avbröt han. Men nu skulle jag vilja och lägga mig. Jag är trött. Gumman tassade före uppför trappan. De gingo genom en övre förstuga in i en stor sal, som hade dörrar till höger och vänster.

Till slut började Börevig nicka. Plötsligt öppnades dörren. Kyparen rätade sig men sjönk ihop. En förhutlad tiggare stack in huvudet. Han kastade en skygg blick kyparen och tassade därpå fram till Börevigs bord. Börevig talade fortfarande mellan nickningarna. Vill ikke den Herre Börevig såg tiggaren med ögon, som tycktes inlagda i olja, likt hans födelsetrakts fiskar.

Han tassade mycket fort över golvet och litet krokig. De irrande ögonen tycktes säga: Jag är mycket, mycket äldre än mina år. Magnus öppnade armarna för att taga mot honom, men de sjönko igen, och han stötte gossen häftigt och omilt ifrån sig. Det ljusa håret, de ljusletta kinderna, stammade han och värjde sig med handen. Att jag inte har sett det förr. Och honom har jag älskat som min ögonsten.

Hon var omgiven av alla fyra hundarna, och hon neg för Abraham. Men samtidigt hytte hon utåt gårdsplanen, där gubben tassade bort. Står du här och sladdrar, Gustav, står du här och sladdrar! Träffas fru Hyltenius? frågade Abraham. Jo bevars, jo bevars. Hennes nåd kommer genast. Herr Krok skall vara god och stiga in i förmaket. Jag är fru Enberg, sade hon och neg nytt. Var god, var god.

Slutligen tassade han fram till Abraham och lyfte luvan. Herr Krok? Jo, det är jag, som är inspektorn. Halling. Det var roligt. Herr Halling skall väl vara bra och ge mig några riktiga duvningar, när jag nu kommer hit. Första juni. Bevars! Herr Krok ska väl vara mer utlärd än jag, förstås. Jaså, första juni. Ja, har jag varit här gården i tio år.

Kom ihåg det. För därpå bero liv och salighet. Kom ihåg det! Och lämnande gossen ensam med lyktan, äpplena och den sovande länsman, tassade hon hastigt ut gården. Det var nermörkt kring köksgaveln; ljuset från storstugans fönster trängde icke bortom ekarna. Inte heller syntes någon till vid stortrappan, varken barnen eller Daniel eller Valborg. Hon ropade halvhögt: Danjel! Danjel!

Dagens Ord

övertjällade

Andra Tittar