Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 maj 2025
Låt bli att trotsigt nalkas ön, Då kriget gör sin rund, Stör icke drottningen af sjön I hennes vredes stund;" Hon slungar mot dig dödens bud I tusende kanoners ljud. Tillbakaträngd var Finlands tropp, Vid polens gräns den stod; Dock flammade ännu vårt hopp Dock glödde än vårt mod. Att bota allt ej troddes svårt Så länge Sveaborg var vårt.
Historiskt har han häri rätt; men ett dagtingande af samma art som på Sveaborg rådde ock bland landets ämbetsmän och präster, hvilka betjänade den inryckande fientliga militären med en tjänstvillighet, som skarpt kontrasterar mot den krigiska hållningen hos landets allmoge.
Sergej skakade betänksamt på hufvudet; han höll på att ge sig, men då han såg på Kajsas röda kinder och vackra fylliga gestalt, morskade han upp sig. Han ville gifta sig, och det genast ... så fort som möjligt, ju förr dess hellre. Om tre veckor vigdes de båda. I ryska kyrkan på Sveaborg, och så hemma hos herrskapet af svenske presten. Ordentligt gifta skulle de vara.
Löjligt med dimman, nu är alitihop dolt igen, och man ser bara Sveaborg som midt i en ocean. Gamla ärliga fästning med dina trefliga fängelser och murar. Skall bli fan så lustigt att andas din präktiga surkålsluft igen! Patronen betraktade med likgiltiga blickar hela det lifliga sceneriet omkring dem.
Nu satt hon deruppe, i det stora hvita stenhuset på berget på den ståtliga herregården, satt i sitt eget smakfulla rum och spanade utåt hafvet. Hon såg ditut med trötta blickar. Derborta låg Helsingfors och derifrån skulle han komma. Hafvet låg blänkande framför henne. Det utbredde sig nedanför, rundtomkring, på alla sidor. Man såg Sveaborg åt venster, fjärden var sen två dygn frusen hela vägen.
Tag allt, hvad mörker finns i graf, Och allt, hvad kval i lif, Och bilda dig ett namn däraf Och det åt honom gif; Det skall dock väcka mindre sorg Ån det, han bar på Sveaborg." Herr prosten talte: "Döbeln är en hedning, Förtappad är han evigt, om han dör.
Åt söder låg Sveaborg med sina mörka vallar och dystra husrader ... solens gyllne sken omgöt Ehrensvärds fäste och den ogästvänliga stranden, som ingen dödlig vågar beträda undantagande den ryska vakten med sina skarpladdade gevär. Men högt öfver stad och land sväfvade nu dimman i form af lätta, skiftande sommarmoln på lustfärd i det blå, fjerran förda af morgonens ljumma, men friska bris.
En enkel hjärtlighet, en flärdlös tro Från första stund skall du hos honom röja Och känna dig så väl, så full af ro, Som skulle i ditt eget hem du bo Och vid din egen faders sida dröja. Nämn endast ej ett namn, ett namn, som må Om ock för evigt plånas, ur vårt minne, Säg allt, och lugn han höra skall därpå, Men nämn ej ordet Sveaborg, ty då Är friden bruten och i storm hans sinne.
Fältmarskalken, fältmarskalken, Annat finns ej i språklådan; Det är skam, att tappra männer Täckas tala om en sådan." Vi suto efter slutad dag Vid aftonbrasans sken, Den gamle fänrik Stål och jag; Det var vår vana ren. En stund flöt bort vid glam och skämt; Då råkte Sveaborg bli nämndt.
Och därför skakas han sen många år Af grafvens namn, hvar gång han det måst höra, Och därför bränner i hans själ dess sår, Och därför reser sig af harm hans hår, När ljudet Sveaborg blott når hans öra. Det var en vinterafton, mörk och sen. Den gamle, utan minnens skuld och utan En framtids fruktan, satt vid brasans sken Och hörde lugn, hur stormen ute hven Och dref i bistra skurar snö mot rutan.
Dagens Ord
Andra Tittar