Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 september 2025
Alltid hade jag gått omkring med något av undran inom mig, alltid med en känsla av, att, vad jag upplevde, endast till hälften ägde verklighet, alltid liksom sträckt mig framåt från det som var mot det obekanta, som skulle komma. Alltid hade jag drömt om lyckan, och lyckan hade för mig aldrig visat sig annat än i formen av ett hem.
Men om han kommit blott med sina anspråks helgd Och ensam utan bundsförvanter sträckt sin hand Emot den scepter, som hans fader ägt, o då LEIOKRITOS. Då hade denna klinga dömt emellan oss. LEONTES. Det var min fruktan, fader, du har nämnt dess grund, Ty mellan oss den hade då måst döma först. LEIOKRITOS. Hvad, med ditt lif du velat skydda Ajas son?
Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.» Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd. Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.
Han lidandesvägen för oss har gått fram, han dog för vår skuld uppå korsträdets stam. De händer, som han i förbarmande sträckt att hjälpa ur sjukdom och nöd en fattig och lidande människosläkt, som kärleken städs' honom bjöd, de naglats vid korset. Vid smälek och hån han blödt för all världen, Guds enfödde son.
Högt i jämmer brast vid talet skaran, Ingen fanns, som stod med tårlöst öga; Men den ädla flickans tårar glänste, Och hon tog den fallnes hand och sade: "Ej med klagan skall ditt minne firas, Ej likt dens, som går och snart skall glömmas; Så skall fosterlandet dig begråta, Som en afton gråter dagg om sommarn, Full af glädje, ljus och lugn och sånger Och med famnen sträckt mot morgonrodnan."
Vidt är dock fältet sträckt, Djupt är det dystra kärr, Gode, bli här, bli här'!" Täta skurar föllo ned om kvällen, Och mot natten höljde rimfrost fälten. Jag gick ut att söka den, jag älskar, Och så kom jag till den gröna ängen. Men på ängen fann jag då hans mantel, På hans mantel låg hans siden-bröstlapp, På hans bröstlapp silfvertamburinen, Och därunder sen ett gulgrönt äppel.
Modern låg på chäslongen, Alma satt i en stol vid hennes sida och William hade sträckt sig ut på en björnhud, med hufvudet hvilande på sin flickas fötter. Timme efter timme skred långsamt fram, glödskenet från kaminen mattades af och dog bort, men de tände icke ljus. Och minnena från de flydda månaderna drogo förbi i ett sammanhängande, oöfverskådligt tåg.
Då svällde det darrande seglet igen, en fin och blixtsnäll böjning väjde unnan närmaste hällkant, en lätt rispning blott ännu, och vid nästa våg, som svällde under fartygets köl, steg det åter segrande upp, med refvet akter ut och sin trygga kurs sträckt mot mynningen af det djupa, lugna sundet. En skolhistorie.
Han hade rockkragen uppslagen och hatten nedtryckt, så att jag endast såg ett par satans glittrande ögon. Jag gick tvärsöver gatan för att vika om det hörnet; då stod han där också. Jag begrep inte vad han hade tagit för ett skutt, den elake gamle herrn. Han tog mig i armen, men jag slet mig lös och fortsatte i sträckt trav.
Vinden var ostlig, ett streck på syd; han kom från Ingermanlands ödsliga kärr, hade vuxit av luftdraget i Nevans floddal, därifrån sträckt sin flykt över Finska viken samt arbetat sig upp till fullt raseri, när han nådde nyländska skärgården.
Dagens Ord
Andra Tittar