United States or Cyprus ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Grälar Gud aldrig ... fast di ä' fula?» »Nej, min gosse.» »Grälar han, om di inte bockar sig?» »Nej.» »Men om di inte svarar, när han frågar?» »Det måste man...» »Men om man ä' så rädd, att man darrar?» »Man ä' inte rädd för Gud.» Modern sade detta med en blick af den varmaste kärlek. »Jaså.» Åter en paus. Han smålog förnöjdt.
Du är så snäll, Bengt, hviskade systern en dag, när hon förmådde tala. Du blir nog en bra doktor. Bengt smålog. Och då skall du bli frisk, om ej förr. Du skall bli stark som en elefant, bara du har tålamod.
Våren var redan i luften, solskenet blef varmare för hvar dag, och pastor Tibell kände sig förunderligt matt, där han vandrade framåt gatan mot sitt sollösa hem. Han såg tärd ut, med djupa gropar under ögonen; men han gick och smålog för sig själf, som om han tänkt på något vackert.
»Hur tycker du jag ser ut, Hilda?» frågade han med dämpad röst. »Sku' jag tycka annat än bra», svarade pigan och flinade till, men tillade därefter saktare: »Sku' jag tycka annat än andra kvinnfolk tycker. Lasse ä' vacker, han!» Lasse gäspade. Sedan vände han sig mot pigan, smålog och ref sig betänksamt i hufvudet.
Genast, sade hon, så fort jag såg dig. Hvarför i världen smålog hon så där? Eller var det hennes sätt? Jag började känna mig alt mera besvärad, men ville icke låta henne märka det. Du viste kanske att jag bor här. I så fall var det ganska lätt att känna igen mig. Jag skulle känt igen dig hvar som hälst, isynnerhet om jag sett dig så där entusiasmerad som nyss.
Men Raslinge klockor ringde: Mormora, mormora, mormora. Och hon såg dem i ekarna, små som furufnattar men fullvuxna människor ändå. Där var Lars med sina släpande ögonlock, där sju sorger hängde i vart ögonhår. Där var Anders som sneglade sidledes uppåt som när en hund ser på en lyftad käpp. Där var Stava med det smala, bleka gossansiktet, som smålog när hon skulle få stryk.
Det är inte nog med att kunna det främmande språket, man skall också kunna sitt eget.» Hon smålog. »Tror du icke jag kan det?» »Åhjo, såder hjelpligt, till husbehof. Du talar så grammatikaliskt korrekt att det riktigt är rörande du näns aldrig ens säga inte, utan säger alltid icke men allt det der är inte nog. Det är något som heter stil...» »Hvad jag inte har kan jag arbeta mig till.»
"Nå, Alma?" John försökte se henne in i ögonen. "Alma, blef du ledsen?" Alma vände sig mot honom och smålog, men hennes blick var fuktig. "Och sådant lappri kan du låta gå dig till sinnes! Du är i sanning barnslig. Nå, se nu igen. Nej, kom hit, att jag får torka bort de der tårarna." Han sträckte ut sin arm och drog Alma till sig. "Jag tar dig i min famn som en liten dufva. Älskade, egen hustru!"
Skola vi alltså anse oss förlovade. Här är min hand, slå till!’ Han tittade ett ögonblick forskande på mig, så slog han till. Då vände jag mig mot honom och smålog. ’Ni behöver inte kyssa mig om ni inte vill’, sade jag. Men ... men han gjorde det ändå! Sen föreslog jag, att vi skulle hålla tyst med saken tills vidare. Jag hade nämligen mina små planer.
Medan riddaren talade så, lutade han sig mot en häll, smålog och höjde sin panna mot den mörka himmelen. Ur klippbrottet skymtade, en skugga. Vinden säger: »Min moder födde mig en natt på kyrkogården. Hon sökte där sin makes grav, men han var icke död.» Hörde du vinden säga detta, underlige gosse? Vad säger han då nu?
Dagens Ord
Andra Tittar