Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 september 2025
Han går igen och han kommer att gå igen, tills han fått sin vilja fram. Vilja? upprepade doktor Karolina. Förklara, dig! Vad ville Jan-Petter? Fru Olga lät sina pekfingrar bilda en spetsbåge, som hon betraktade. Plötsligt smålog hon; hon lyfte blicken och lät den vandra från doktor Karolina till Betty, från Betty till Lizzy, från Lizzy till Lotten.
»Jag förstår den», smålog doktorn, »förstår den så väl!» »Jag lär henne läsa och skrifva, religion och allt. Aldrig har jag trott, att det kunde vara så roligt. Hon har mycket lätt att lära, och hon är så tacksam för hvar stund jag är där!» »Hvad är er plan med henne? Och hur länge skall hon sitta inne ännu?» »Pappa tror, att han kan få straffet mildradt och tiden förkortad.
Tomas satt och tänkte på hur han skulle vara klädd på aftonen; han hade efter bästa förstånd skrivit "Om nådemedlen" åt Greta och mycket riktigt också blivit ombedd att komma med på Märtas flickbjudning. Skulle han ha vitt skjortbröst eller kulört halsduk? En täckvagn stannade utanför ingången till Hasselbacken; en dam och en herre stego ur. Tomas smålog, då han kände igen dem.
Och alltjämt smålog hon; men de andra smålogo icke; de blinkade, förläget och nervöst, de beto sig i läppen, de vände sig bort. Nåja, svarade fru Olga på frågan. Vad han allra innerst ville låter sig antagligen ej uttryckas på redigt språk. De sista åren kunde han ju bara stamma och sluddra. Men vi kan ju säga, att han ville göra mig till en dålig människa.
En af de våra tänker jag. Jag får intresse för personen, det är som om min ande redan på förhand sträckte sig ut och tog hennes själ i besittning.» »Ingen under att ni såg så egenkär ut, der ni satt.» »Så-å. Tyckte ni det?» »Ja.» Han smålog. »Ingen under att ni fixerade mig så noga, då ni kom.» »Ja, jag visste ju hvilken märkvärdighet ni var.» »Hvem har sagt er det?» »Löjtnant Bloch.»
Se här, och han lät ett guldmynt falla i den bugande lakejens hand, ni behöver ej alls nämna till herr Levison om mitt besök. Betjänten smålog.
Olyckor gör di hvart di komma, och i vägen ä' di, hvar di ä'!» »Kära kusin», smålog Schana, »nog gör ju fruntimren också olyckor, gunås!» »Nej, aldrig om di ä' allena! Ä' något galet med ett kvinnfolk, så kan man vara viss på, att det har varit ett karlkräk med.
Han gick fram till henne och klappade henne till hälften smeksamt till hälften skälmskt på ena kinden. »Ja», svarade han och smålog. »En liten skånsk fröken. Hvad tyckte du om henne?» »Rätt bra.» »Det gläder mig. Jag skulle gerna vilja att hon umgicks med dig. Det kunde hon ha nytta af.» »Det får hon gerna.»
Och det oaktadt! hon smålog. Tänk nu på, Lisi, hvad jag nyss sade. Vi äro inte af samma slag, du och jag. Men Agnes, är du lycklig? Hvilken fråga! Säg mig först, om du är lycklig? Eller är öfverhufvudtaget någon människa lycklig? Nej! Jag försäkrar dig att så ej är fallet. Om någon tillfälligtvis tror sig vara det, kommer han nog snart underfund med att han svårt bedragit sig.
Ingenjören smålog av artighet. Abraham rodnade och rynkade pannan. Fru Hyltenius tog plats med en viss självsvåldig frihet. Hon såg Abrahams rynkade panna och förundrade sig. Å, herre Gud ja, vad unga människor äro lättstötta. Och ingenjörn tänker köpa Backarna av oss? Ja, gärna för mig, om Vickberg ger sitt samtycke. Priset får Björner bestämma. Men inte för lågt, om jag får be.
Dagens Ord
Andra Tittar