Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juni 2025
Ja, det fanns hos dem en egendomlig, aningsfull väntan, som de andra träden saknade. Och den gyllene solstrålen frågade: "Ni äro väl mycket bedröfvade för att ni måste bort från skogen, bort från bröder och systrar, bort från den blåa himmeln, från luft och sol?" "Bedröfvade? Nej, vi äro däremot mycket glada; ty vi skola få skåda människornas julfröjd."
Han var glad som en lärka och lät hästen emellanåt gå steg för steg, så att han fick repetera sitt tal, och han talade latin för tallarna så att det sjöng i skogen. När klockan slog sju började kanonerna på Slottsbacken att spela; då kastade han om hästen och red hem för att göra toalett. Ultimus hade haft en svår natt.
Natten är förskräckande för dem, som kunna frukta. Måhända bävar Sorgbarns hjärta och förvillar rädslan hans steg. Gå dem till mötes, Assim, och ledsaga dem hit! Här är mycket att röna i natt i skogen, sade Assim och gick. Då han sent omsider återvände, bar han den döende gossen i sin famn och lade honom vid Singoallas fötter.
Herr Svantepolk flög ned på sittbrädet, så att han slog ihop tänderna, men han låtsade icke därom utan började med en förnäm handrörelse att draga upp halmen omkring de blåfruset tillskrynklade benen. De andra blevo snart efter. När backen krökte ut ur skogen med fri blick över de vintervita slätterna, stod Ingrid Ulvas stengrå kyrktorn redan mitt framför vägen på den närmsta kullen.
Han satt också till häst, och ännu en gång följde båda vägen inåt skogen. Det fanns nu bara en gård, där ingen ännu hade frågat, och det var Ulv Ulvssons. Den låg nere på slätten, och från bergsstigen kunde de se husen och det lummiga vårdträdet. Folke Filbyter vände sin häst och styrde rakt ned mot gården. Du har mist din besinning, husbonde, sade bryten. I din sorg vet du inte längre vad du gör.
Din häst rycker i bindslet och kan slita sig. Vore det i gamla dagar, skulle du kanske beskylla mig för feghet och locka mig till en överilning. Men vi ha fått annat att tänka på, du och jag. Vi äro som två träd i skogen, som vuxit i kapp för att kväva varann och som stumma stå och stirra på varann över de döda grenarna. Vi ha ingenting mer att tala om.
Det var en skara drängar och pojkar, hvilka med af rödfärg fläckvis färgade skjortor utanpå kläderna, kommo smygande upp emot bröllopsgården. Skråpuksansikten af näfver, med runda stora hål för ögonen hade de, och långa hakskägg af laf från någon gammal gran i skogen. De slängde med brinnande tjärvedsknippen, som de buro i händerna. Druckna vore de hvarenda en.
Hennes topp syntes från slottsfönstren över den kringliggande skogen, och när hon tecknade sig mot en röd aftonhimmel, var det, som om hon längtande skådade ut i världen och önskade sig fjärran till palmernas land. Nedanför kullen sorlade en bäck över sand och kiselstenar på sin väg till sjön.
Det susade om liarne och det daggiga gräset föll i knippor; och sida vid sida lågo alla sommarens blommor, som vågat sig ur skogen och hagen: prästkragar och gökmat, tjärblomster och horletta, Marie sänghalm, hundloka, ängsnejlikor, pukvete, musärter, pestilensrot, väpling och alla ängarnes gräs och halvgräs; och det doftade sött som honung och kryddor, och bien och humlor flydde i svärmar för den mördande skaran, mullvadarne kröpö ner i jordens innanmäten, när de hörde hur det brakade i deras bräckliga tak; snoken kilade skrämd ner i diket och slank in i ett hål som en skotända; men högt upp över slagfältet svängde sig ett par piplärkor, vars bo blivit trampat av ett klackjärn; och i eftertruppen trippade stararne plockande och pickande allehanda kräk, som kommit i det brännande solskenet.
Ska vi gå i skogen? frågade Mari och såg på herr Axel. Nej, nu vill inte jag! svarade han. Förra gången ville inte du! Så kan det vara! Mari gick in igen och dansade hela afton med samma lugn som om hon burit vatten eller rensat fisk. Året därpå var hon förlovad med en hederlig skomakargesäll, och försvann ur historien.
Dagens Ord
Andra Tittar