Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juni 2025
Och du kan veta gosse, att det låg en silfversked i stenfate, och den skeden har jag sett." "Dom bo nog i skogen å, vittrerna", sade Ante betänksamt. "De är 'skogsrå' de. Hon snor sej och dansa och villa bort folk, som gå i skogen så dom glöm Gud och hvad rätt är. Och då skratta kvinnfolke, och när man få si na på ryggen så är hon som ett tråg, så uthålkad.
De skämta med fröjd och smärta, På lek de tåras och le, Blott jag har mitt brinnande hjärta; O, vore jag utan som de! Åter ett besök i ensligheten Af försvunna, dyra, sörjda vänner, Af gestalter från min lyckas dagar, Sjön vid hyddan, hyddan, skogen, bergen, Mina lekar, mina fröjder, drömmar Och min första kärleks blomstersuckar!
Då hade Sorgbarn sina lediga stunder, och dem nyttjade han till att vandra i skogen, varunder Käck vanligen följde honom, eller att sitta ensam i en öde tornkammare, där ett sönderblåst fönster gav honom ämne till ett nytt tonverktyg; vid det sjöng han då sina vemodiga och besynnerliga visor, diktade av någon inom honom.
Men de högljudda rösterna på vägen skorrade som sårande dissonnanser genom nattens harmoniska skönhet, och männens triviala skratt störde ur hvilan några foglar, som skrämda och rädda flögo inåt skogen, i farten prasslande mellan trädens löf och grenar. Snart var den glada truppen framme vid Toimila gård.
Antagligen var det honom hon mötte i morse och antagligen har förvaltaren överraskat dem i skogen. Fästmannen tog till flykten och lämnade flickan ensam med den rasande människan. Prästens barn såg dem brottas. Om han sedan sköt henne eller på annat sätt bragte henne om livet, det törs jag inte säga. Men det kommer nog snart i dagen. Och vad säger herr generalagenten nu?
De tre revlarna draga sina marmorgröna band parallellt med den vita strandremsan; utanför dem går vattnet mörkblått med små ilskna vågor och innanför dem sliter det upp sig i tusentals attacker mot stranden. Nästan nere vid strandbrynet löper den vita, släta landsvägen, och på andra sidan om den, bakom villorna, ligger skogen.
Jag skall från denna stund icke återse min hustru Helena och min son Erland; jag skall övergiva mitt slott och mina ägodelar samt tillbringa mitt liv som botgörare här i skogen.
Må han irra, rädd som Kain, i skogen, Skrämd af löfvet, som på aspen skälfver, Skrämd af järpen, som den spång, han nalkas, Bäfvande med dånfull vinge lämnar. Gud, om rättvis du i höjden lefver, Hata honom, som jag älskat honom, Och, hvarhelst han vaknar opp i döden, Gif ej fosterland, ej bror åt honom." Stel af fasa hörde Tomas orden, Och han vände bort sin blick från fadren.
De kringstående männen tvekade, men lagmannen, som såg kallt och slugt på allt, hämtade den yrvakna gossen från drotthuset. Att lyda drottningens råd är det enda, som står oss åter, sade han. Men varifrån kommer all röken och den sura lukten? Skogen brinner. Det var jag, som satte eld på den, svarade Gistre och hängde ifrån sig hornet på den framledda hästens sadel.
Digra moln hopade sig över skogen, och djäknarne sågo sig om efter en hydda, under vars tak de måtte kunna härbärgera sig, tills den hotande regnskuren gått över. Det dröjde länge, och de voro genomblötta av regnet, innan de funno en sådan.
Dagens Ord
Andra Tittar