Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juni 2025
"Nej, gode, nej, säg sådant ej; Mig tröstar ingen tid; Med hvarje dag, blott mera svag, Skall jag bestå min strid. Hvad rör vår stad, dess tungor hvad Min smälek eller dygd? Kom, gode, hän till skogens trän, Och där vi finna skygd." "Se skogen, den är hemsk, min vän, Och farlig likaså; Ser du min hand på bågens band, Skall du ej bäfva då? Och gripes jag, fast vek och svag, Min lott du dela får.
Singoalla kunde icke motstå; hon stannade och framlevde timmarne i svärmiska drömmar. På tjugonde dagen efter pilgrimens ankomst till Ekö slott återvände han ur skogen med nattvardsbägaren i hand. Den överlämnades åt priorn, och alla förundrade sig över uppenbarelsens sanning och botgöringens kraft. Men med riddar Erland timade en förändring, med varje dag tydligare.
Följande morgon stod Höjer på vedbacken, när arrendatorn kom fram, och med en till utseendet oskyldig min frågade: Hör du, Höjer, du! Jo! Här är jag! Jag behövde några spadskaft, och dem får jag väl ta på skogen? Jo, det går an, bara en tar vackert, så! Arrendatorn fick båda drängarne med sig och fällde hela öns lilla aspbestånd, varpå han lät dem såga och grovhugga spirorna.
Det ljusnar ren: Upp, älskling, låt oss fly; Hvad rör mig värld, hvad mod och flärd, Hvad rör mig kind och hy!" "Välan, så stå, hur fast du må; Men hör ett ord ännu: I skogen där en flicka är, Som bättre är än du. Den gamlas lag föraktar jag, Den nya är mig kär. Jag söker frid, ej kvinnostrid, Du kan ej vara där."
De hade mer än en gång skrattat åt dem när de gått i skogen och plockat ris och släpat bördor till litet grått människobo. På de vida myrorna invid stugan hade de sett dem plocka bär. Och nu lågo de tokiga ungarna här, midt i skogen. Och inga vingar hade de att flyga med och ingen näbb att hacka med, om uf eller räf skulle komma på dem. "Ke-ke-ke-ke " skatorna skrattade i korus.
Yrsa-lill ser på ditt mjuka gullhår, herre, sade han med en lång suck. Mina tunga, svarta flätor skrämma henne bara. Skogen är hennes mor och skogen är din. Tag henne du. Vi skola nog viga er samman, när det blir mjöd i Månegarm. Jag har tiggt och bett henne att följa mig bort på stigarna för alltid, men hon är rädd för mig, hon som de andra.
Algotssönerna följde honom med det hoprullade röda valdemarsbaneret. Så länge han var inom synhåll, stod hon kvar och kastade kyssar efter honom. Skogen var nu höljd i gul rök, och brandlukten gjorde det svårt att andas. Men fast molntapparna uppe kring den klarnade solen fortsatte att gå söderut mot fienden, började en stark västan att blåsa utefter marken och klöv ett skår i röken.
Men hans svaga föresats kom för sent. Den var redan förvandlad till en sten på vägen till närmaste lantkrog. Denna väg var lång och gick delvis genom en skog. Men Hallongren aktade icke på vägens längd, och de enda tankar, skogen väckte hos honom, voro tankarna på den sulfitsprit, han hört skulle förtäras av vissa olyckliga.
Bliv god mot henne, lekare, sade han, medan han red bort på den slingrande stigen. Efter överståndna faror och strider började småningom sinnena att slå om i sorglöshet. Det var icke bara det sagda utan lika mycket det outsagda, som sjöng om sin glädje i det vackra vintervädret. Skratt och oskyldig lek skallade genom skogen.
För däj och mäj finns ingen annan räddning vi gick alla vilse på bergen såsom får utan herde Han satte sig med ansiktet i händerna och grät sakta. Minns du den där sagan om sorgens tunga kedja, frågade han plötsligt utan att se upp, sorgens tunga kedja, som den lille gossen gick och drog genom den stora skogen?
Dagens Ord
Andra Tittar