Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juni 2025
Gång på gång upprepar den vilsegångne gossen sitt rop om hjälp, men ingen hör honom. Då stiger han upp och springer ett stycke till, mössan ligger kvar under granen, men han ger ej akt därpå, alla hans tankar gå ut på huru han skall komma ut ur skogen. Plötsligt är det som om all trötthet och köld försvunnit och han blir glödande het af ångest.
Men nu kom det en order från pastorn, att klockaren på lördagarne skulle hämta sockenposten uppifrån gården, och sålunda befann sig herr Lundstedt en eftermiddag på väg inåt skogen och mossarna, där den okända herrgården skulle ligga.
Han visste ej längre åt hvilket håll han skulle gå; han förstod blott, att han måste gå oupphörligt för att ej sjunka ner i en sömn, ur hvilken han aldrig skulle vakna. Och han går den orätta vägen, som i stället för att leda till byn, leder allt djupare in i skogen. Mörkret hade nu brutit in, och det är endast den hvita snön, som lyser upp nejden.
Eller hvad man erfar, när man efter en lång instängning ser skogen grön.» I medio af september kom William tillbaka till Stockholm. Han hade icke skrifvit något om när han ämnade inträffa och modern blef derför helt öfverraskad då hon en dag såg honom träda in vid vanlig tid, strax efter middagen.
"Ja och skjusar oss iväg in i skogen för te söka husrum, Jag förstå int huru vi ska finna en riktig storgrengran", sade Ante, som var solblind och såg svart och gult och rödt för sig, ty han hade allvarsam setat och stirrat rätt in i solen, som steg så fort öfver berget.
Då kom det fram, att täljkniven var yxor och guldet Frönsaskogen. Men nu hörde det till salig fars många imbecilla idéer att icke röra skogen. Varför jag, som just behövde lite motion, sparkade ut karlen. Genast kröp han in igen, lade tre tusen riksdaler banko på bordet, begärde revers. Det kunde jag honnettemang inte neka honom.
"Nog får blåbärena vara för mej. Här stanna jag då natten öfver, jag är så trött som om jag hade gått på en dag från Frostmofjälle och hit", svarade Maglena, som nu hvit i synen, med skälfvande knäveck sjönk ned på stenens mossbädd. "Så går jag ner i skogen ensam, och noppa bär till dej å, för de är du värd å mer till." Ante beredde sig att äntra ner.
Allt längre och längre bar det av inåt skogen, där tjädern flög upp från sin nattkvist och skrämde henne, ut över kärr, där tuvorna gungade över gärdesgårdar, som knakade, när hon skulle sätta över.
Nu var det som fyllde det honom med ens helt och hållet, han drog djupa andedrag och luften kändes svalkande och frisk som en dryck af en källa i skogen. Timme efter timme vandrade de omkring utan mål. De hade blifvit helt förtroliga, den gemensamma stämningen hade drifvit dem inemot hvarandra, oemotståndligt.
Nu gäller det, tänkte hon, att inte göra sig till spektakel. Men klockorna ringde. Och hon sade: Jag sitter bara och väntar på go'vär, att Daniel kommer från sjön. Men klockorna ringde. Och hon ropade: Inte var det därför jag behöll honom, att han skulle gå i skogen med jäntan. Men som hon det hade sagt, blygdes hon. Och hennes ben voro nakna ända upp till höfterna.
Dagens Ord
Andra Tittar