Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 maj 2025
Därav kan ingen förargelse uppstå; det blir ditt, liksom det du hade förut; och frågar du mig till råds om hanteringen därmed, så skall jag svara dig, och du gör sedan också med rådet efter som det syns dig bäst. På det sättet är du, oaktat skänken, lika fri, oförtryckt och oförstörd.
Mor i Sutre upprepade första punkten i dagens text: En frågar det, vad ska barn vara bra för? Det vete Håken om eljest någon vet. Hon grep hårt kring stöttan och sade: Så tar en andra skånken då. Gud ske pris för paret! Men i samma stund kom olyckan över henne, befarad och besannad. Det lät först som ett klockspel med dombjällror stämda i halvoktaver ända upp i den gällaste diskant.
Överallt fanns han, och tycktes gå genom lykta dörrar, tyst utan talförhet slank han in och blev aldrig utkörd. Helst träffades han dock vid disken på Solen, där han blivit bergtagen av den levande matsedeln framför skänken.
Så började han åter söka, huvudet vreds snabbt på lång, mager hals åt höger och vänster, ögonen klippte, fingrarna spelade. Han sprang bort till skänken, tog en flaska av klart glas och höll det mot ljuset. Den var tom. Han suckade. Han fann i vrån ännu en flaska av klart glas. Han smackade, gluckade, satte flaskan till munnen. Ånej, inte liknar du just den lede, tänkte mor i Sutre.
Ja, det vill han, men han skall fråga mamma om lof först. Skynda dig då! Ja, men han skall visa sitt herbarium först. Ska vi gå nu? Ja, men jag ska bara in till mamma först. Men så kommer en liten bror in och tar hans herbarium. Ofoget afstyres, men nu skola de se hans mineralier också. Under tiden skall han byta om blus. Derpå tar han en liten bit bröd i skänken.
Men jag vill arrangera en tablå, som kan uppbygga mitt sinne i dystra stunder. Han tryckte ned flickan på knä. En ung kvinna, ännu icke mor, på knä för mor i Sutre! Sista lågan slocknade. Ja, det är väl hans sätt att hålla sina löften, sade mor i Sutre. Hon trevade efter flickan, men fann henne icke. Hon gick bort till skänken. Vänta litet, sade hon, så ska jag lysa er ut.
Växer det apelsiner i Borgå? frågade Hanna förvånad. Jo. Så här stora. Och han bildade med armarne en så stor ring han kunde. Åhnej, Lulle, du narras, sade Lisi undervisande. Inte växer det apelsiner i Borgå. Det fins ej i hela Finland. Hvad säger du, vi ha ju apelsiner i skänken, skrattade Bella. Lisi ansåg under sin värdighet att svara på sådant dumt missförstånd.
Sergeanten själv hade mer slukande anlag; och liksom denna berättelse förut anmärkt, hur han redan på förmiddagen ett par gånger varit och anlitat skänken om hjälp i de svårigheter han då utstod, så var han nu åter nere.
Det tog sig så bra ut, när skenet kom uppifrån. Granen stäldes på skänken, några af de blå ljusen bundos i toppen. Så kom en paus. Hon sjönk ned på soffan trött, sinnesfrånvarande. Hon hade glömt hela verlden och kände sin stora smärta som en dödsdom, hvilken man underkastat sig såsom något oundvikligt, någonting, öfver hvilket man ej ens kan knota.
Given dem redan i dag tillbaka deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hus, och skänken efter den ränta på penningarna, på säden, på vinet och oljan, som I haven att fordra av dem.» De svarade: »Vi vilja giva det tillbaka och icke utkräva något av dem; vi vilja göra såsom du har sagt.» Och jag tog en ed av dem, sedan jag hade tillkallat prästerna, att de skulle göra så.
Dagens Ord
Andra Tittar