Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Åsigten är, som vi se, märkvärdigt öfverensstämmande med den, som redan för öfver hundra år sedan uttalades af Scheele.
Det var så kärt för hennes håg Att se dem vara dag från dag. Nu stod hon suckande och såg Den flydda vännens kända drag Och skref, en sorgsen vers dit ner Ur Ingborgs klagan af Tegnér. Och jag blef tyst och gömd ändå Och lät min flicka plåga sig. Det var så ljuft att tänka på De kval, den hulda led för mig; Blott därför var jag otacksam Och skyndade ej genast fram.
Edmée var egentligen glad över, att man kunde se så fritt och så långt längst borta vid horisonten skymtade man Rouens kyrktorn hon hade fått nog av de mörka skogarna kring les Fougères. De levde mycket ensamt på Belles-Rives.
Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar utan att få någon tröst, se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar och giva dig grundvalar av safirer, jag vill göra dina tinnar av rubiner och dina portar av kristall och hela din ringmur av ädla stenar. Och dina barn skola alla bliva HERRENS lärjungar, och stor frid skola dina barn då hava. Genom rättfärdighet skall du bliva befäst.
Hennes stolthet reste sig. »Nej tack», sade hon afvisande. Han hade förstått henne så dåligt och kränkt henne så djupt att hon tvingats att visa bort honom. För henne var det icke någon bagatell; och hennes natur uppreste sig emot att företaga något som kunde se ut som ett närmande. »Är det er afgjordt emot att jag talar med honom?» »Ja.»
Se, det oerhörda, aldrig sedda, Såg jag, hörde jag; min furstes maka Såg jag från hans eget slott förjagas På hans egen moders bud. O främling, Tigande, med tvenne späda söner, En vid högra, en vid vänstra handen, Gick hon bort från öfverflöd och lycka Till sin fosterfaders öde koja.
Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett uselt besvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sig med. När jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.
Men han ryggade till, när han framför sig såg så många fler bönder än någonsin förr vid ett freyblot. I stridstumlet inför Magnus Barfots norska bågskyttar hade han aldrig känt någon fruktan, men de stillastående och ondskefulla bondeögonen, tvungo honom att se ned till hästens hovar liksom för att noga styra dem över stenflisorna på vägen.
Jo, si, inte var det riktigt att gå och spela för en fattig flicka. Spelade jag? Jaja, hon tog sig tankar i alla fall, och vi sa åt'na hon skulle se sig för. Ja, men jag var inte henne när! Nå, det må så vara, sir herrn, men hon trodde att det skulle bli parti det! Nej, vad säger ni, och aldrig talte jag om sådant.
Bonden hade sin säter en mil från gården, hustrun visade oss den sadel, hon begagnade, när hon red dit upp, och vi tänkte båda, att det måtte vara en vacker syn att se henne på detta sätt färdas på den ensliga sätervägen.
Dagens Ord
Andra Tittar