Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 juni 2025
Sådant gjorde inte en hederlig mänska. Han var visserligen ingen konstnär, han hade kanske inte den rätta, den djupa synen på kvinnans krav på en ny känsloetik. Den skulle han skaffa sig så småningom. Men en gentleman var han redan , en gentleman skulle han alltid förbli. Vilket sällsamt, underligt öde det vilade över honom. Han var bunden vid Rose och han älskade Greta.
Och de sista raderna i hennes brev, detta brev, han läst så ofta och så länge burit i sin ficka, att det började bli slitet i kanterna, hade inte dessa sista ord varit en bön till honom att aldrig krossa en kvinnas hjärta... Vilket sällsamt öde, som ledde hans liv. Nu var hon fri.
Men då jag slutat läsningen och från papperet kastade min blick på den åldrige, såg jag honom sitta i sitt hörn, orörlig som en bildstod, med ögonen riktade mot höjden, medan stora tårar, som i hvarandras spår föllo ned öfver hans kinder, gjorde ett sällsamt afbrott mot hans stela, oförändrade anletsdrag. En stund förflöt, och jag började läsningen af ert svar.
"Det träffar stundom sällsamt", Så han talte; "af hvilken fläkt Fördes till ditt öra min maning, gubbe, Samma stund, när öfver min läpp den hann? Dock du kommit, det är nog. Besvara Vill till lön jag din fråga nu: Jag har visat lifvet den väg, det tagit, Och mitt råd har seger, och gudars ej. Se dig om, det är mitt land, du skådar. Var det sådant, då jag ej var?
Något sällsamt rörde sig i hans inre är jag drucken, undrade han, eller När de skulle skiljas, greps han av en förfärande beklämning. Var det möjligt att de inom en minut skulle få lämna varandra utan att han fick återse henne? Ni får ej lämna mig, utbrast han, får jag inte vara er vän? Ni som begriper allt. Är ni mörkrädd? frågade hon. Hon måhända misstänkte att han var något berusad.
DANIEL HJORT. Ack, hvad ni är god! Ha, ha, hvad det är lätt att vara god. JOHAN FLEMING. Det ligger något sällsamt, onaturligt i hans förändring, som jag ej förstår. Där speglas något brustet i hans blick, och ännu mera hörs det i hans tal. Dock hvarför skall jag tänka uppå honom, slog han ej af min vänlighet med hånfullt och bittert löje. Bäst är att ej märka på honom.
Arvid Stålarm. Olof Klaesson. Johan Fleming. Officerare. Senare Sigrid. När jag var barn, en tvillingsbror jag hade, som dog helt späd ännu. Jag minnes hur jag bad uppå hans graf, att bli förskonad ifrån att komma i den svarta jorden. Rätt sällsamt, att hvad flyktigt, oförståndigt, som barn vi önskat, ofta se'n besannas: ty nu vi resa genom luften rakt en genväg öfver jorden bort från lifvet.
Den där hästen gör ett sällsamt intryck på mig; mördaren på sadeln och liket bakpå! GUBETTA. På den där hästen var det två bröder. JEPPO. Ja, så var det, herr de Belverana. Liket var Giovanni Borgia; den ridande var Cesar Borgia. Men säg, Jeppo, hvarföre mördade broder på detta sätt broder? JEPPO. Jag vill ej säga er det.
Jag kommer ej frän slottet, fast jag kommer därifrån. Jag har ej namn, fast jag har tvänne namn. Dagsgammal är jag, fast en man till år, och mer än tusen lif jag gäller dock för eder, hertigens och folkets sak. SCHEEL. Ett sällsamt, dunkelt tal, af hvilket man blott fatta kan, att ni från slottet är, det tidens dårhus. Och hur vill ni tros? Du ring, blif du min förespråkare!
Jeanne tar skilsmässa från sin man, därför att han inte senterar »feminismen» och inte förstår, att »det intellektuella» äger sitt värde framom det som blott är sinnenas lif, också därför att hon för sin del trängt allt djupare in i »kunskapen om sig själf» och efter hand känt hur ett »sällsamt frihetsbegär» vuxit allt starkare inom henne...
Dagens Ord
Andra Tittar