Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 juni 2025
Jag är en stackars öfvergifven, eländig, obildad flicka. Herre Gud, hvad jag är olycklig. Kära barn, jag vet inte hvad du menar ... hvad skall jag göra med dig? Gråt för all del inte. Jag förmår inte se det. Inte tårar, nej, för all del. Stig upp! Lugna dig! Mitt hufvud bränner alltid och mitt hjerta slår alltid. Kan jag rå för det? Jag är sådan.
Han sprang efter Stellan: Säg du, Stellan, du ska få tre karameller två lördagar å ra och den här kniven om ja får se din häst? Han tog åter igen ur blusens innandöme fram kniven med det halva bladet. Stellan, betraktade den noga. Men det var endast som han låtsades. Han förstod, att nu var den kritiska stunden inne.
Herrarna, med hvilka jag först sett Agnes samtala, hade stannat på något afstånd, antagligen för att vi skulle få prata ostördt. Men jag förstod att de med saknad väntade på att åter få rå om henne. Jag tog därför farväl, synnerligast som det äfven eljes var tid för mig att gå hem, beskref hvar jag bodde och påminte henne ännu till sist att inte glömma sitt löfte.
Vargen skulle väl alltid ha lämnat kvar nån klädtrasa, påstod hon ifrigt. "Åh han ha nog buri 'na med sej fullklädd", envisades Månke. "Hva tro du Ante?" sade Maglena, och smög sig skälfvande af förskräckelse in till brodern. "Jag vet int. De var bara hvita snön hopdrifven hela vägen Maglena, jag lid int te tänka de vargen rifvi lill Märta-Greta. Det är så tungsamt just som jag, som rå for de."
*Nitrocellulosa* har såsom sådan stor användning för röksvagt krut. Rå celluloid förekommer i handeln i form af plattor, stafvar och rör och betingar ett pris af omkring 5 kronor pr kg. Mest tillverkas dock direkt genom pressning etc. allehanda föremål däraf. *Pegamoid*, som för vissa ändamål kan ersätta läder och skinn, består af papper eller papp, som på ytan öfverdragits med celluloid.
Du vet, att jag aldrig fördömt dig, se'n du sade mig, att du hade »sådant blod» hvad kunde jag, enfaldiga qvinna, säga dertill? Jag hade förstås alltid trott, att vi menskor hade fri vilja och kunde rå på vårt blod. Då jag var ung Så var du väl ett likadant mähä som nu? Nej, men jag stod emot. Stå inte der nu igen och predika, mor! Hvad har jag gjort? Hvem kan säga ett ondt ord om hvad jag gjort?
Von Törne, vet du, var en äkta finne, En gammal, knotig björk med masur inne, Det var ej lätt att öfver honom rå, Det skulle vara hugg, som bet uppå. Han visste af det själf och trodde gärna, När folket sade, att han hade kärna, Att gamle Törne stod uppå sin kant Båd' som major och öfverstelöjtnant.
Men, så blef hon förargad. Det »dåliga humöret» kom på. Hon sväljde sina tårar och sade med stadigare röst: Tack, Atte, jag vill tvärtom stanna qvar. Jag kan inte begripa den der menniskan ni har här i dag. Hon tycks alldeles ha intagit Carl ... jag tycker hon är faslig. Rå och ja, du får ursäkta riktigt fräck. Såg du, hur hon vid middagen koketterade med Mäienen? Så fick hon se Carl.
Och så ofta de skymta något ätbart dernere, kasta de sig hastigt nedåt i zigzag, skärande luften med sina lieformiga vingar. Ett ögonblick flaxa de i vågytan; så svinga de åter upp och fortsätta sin flygt, lugnt och makligt, med jemna klumpiga vingslag. Passagerarne röra sig om hvarandra på akterdäck, alla väl ombonade, ty blåsten är skarp och rå.
Den fasta punkten i bevisföringen var det argumentet, att hon icke besvarat Claircys känsla: han hade inte dödat sig om hon gifvit vika, det är visserligen sant, men kunde hon rå för att hon inte älskade honom? var hon skyldig att »offra sin heder» endast därför, att han bad henne om det? rådde hon för, att hon inte var »skapad för kärleken»? Detta allt var inte hennes fel; det var inte hennes skyldighet att foga sig efter en mans begär blott därför, att det tillfälligtvis och utan hennes förvållande råkat utkora just henne till sitt föremål.
Dagens Ord
Andra Tittar