Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 23 september 2025


"Miriam, min vän, hvarföre onödigtvis oroa dig. Hon måste väl finna sig i hvad vi ej kunna ändra". "Ack, min herre, hon skall icke finna sig och jag ville dock gerna att hon vore nöjd. Denna pröfning blir mig tung". "När du gjort hvad du kunnat, och följt ditt samvete, bör du vara lugn". "Jag vill försöka att vara.

Helt säkert var det utsedt åt henne. Och menniskan måste ju vara nöjd med sin lott, huru hård den också kunde vara. Det hördes röster och steg inifrån. Hon flyttade sig åt sidan, för att ej vara i vägen. Dörren öppnades och ut steg först en ung fröken och strax efter henne en reslig, vacker herre. Mari kände fröken.

I afseende karakteren voro de hvarandras raka motsatser, den ene oförarglig och glad, nöjd med att i alla sina dagar lefva såsom ett nådehjon hos grefve Stromberg, den andre häftig och olycklig, uppoffrande sin medborgerliga existens för sitt omåttliga begär efter frihet och oberoende.

'Kung', talte han, 'nöjd jag går Till önskad hvila i glömskans famn; En bön dock ber jag för henne, Som ensam sörjer mitt fall. Ej är det min blod, du ser I hennes kinder. Sin lefnads skuld Den fågelfrie förstörarn Åt ingen lämnat i arf. Hon gafs mig af natthöljd sjö En stormig jul, i vådligt skygd Af Vidars klippa jag ankrat, Vid Fjalars konungaborg.

Att se honom respektera det, se där ett mål för min ärelystnad. Jag blef bra glad, när han kom, och samtalet var otvunget, men för resten är jag lugn som en kogubbe. Jag är nöjd. Jag hoppas med tiden kunna visa honom, att jag duger. Jag afskyr mig själf. Jag blygs inför mitt bättre jag, att jag skulle vilja sjunka i jorden.

Alla artigheter han tänkt ut instäldes, och han var väl nöjd med sin dag när den var till ända. I stora allén vände han sig om och såg slottet. Det såg mindre ståtligt ut nu; nästan tarfligt. Det anstod honom bättre som sådant, men det der sagoslottet från andra stranden var roligare att se upp till, bort till. Nu hade han ingenting att se upp till mer. Men han var icke längre nere.

Antti dröjde månne han öfverhufvud mera skulle komma tillbaka? Fåfängt hopp! Jag viste ju att jag förlorat honom, jag viste att han icke mera hade en tanke öfrig för mig, att hela hans starka själ i detta nu lågade för Agnes. Och huru hastigt hade icke detta gått! För några dagar tillbaka var alt ännu helt annorlunda, Antti var nöjd, bestyrsam, upptagen af sitt arbete.

Louise hade roligt åt hennes fasoner, och åt det lilla råttansiktet, som oupphörligen skiftade uttryck. Hon kunde berätta lustiga äventyr, hon kunde göra befängda miner och var mästare i att härma folk. Hon var också mycket betagen i Louise och gjorde allt för att roa henne. Men Aposteln var icke nöjd med resultatet av sitt räddningsarbete. Och han sköt skulden Louise om inte du vore.

Icke litet belåten och nöjd öfver sin gynnares goda anbud och till och med smickrad af bifallet, besörjde herr Gåsevinge sitt glas och satte sig åter med ett ganska sorglöst utseende vid bordet, ehuru litet han i sitt innersta hade afgjordt, hvadan han i hast skulle taga ammunition för att ladda skarpt sina tre pompöst framdragna kanoner.

Oaktat alla mina bemödanden att dölja, hur ledsen jag är, förstår min mor att läsa mina hemliga tankar: Alltid missnöjd, mitt barn! Hon gör sitt bästa och mer till för att se mig nöjd, men tvedräktsandarne blanda sig i spelet, och ingen bot hjälper. Hon söker draga sig till minnes min smak och mina vanor, men det blir alltid bakvänt.

Dagens Ord

filande

Andra Tittar