Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 september 2025
Därpå gick han in i diskonten och köpte ett trycken i landsorten. Mellan drabbningarna. Han var puckelrygg, den lilla stackarn, men han var glad och nöjd, ty han hade ett fromt sinne och hade lidit sig fram till den punkt där löjet vidtar. Men han var stolt också, ty han hade tagit medikofilen. Han hade en liten behändig hand och ett säkert öga, så att ingen avrådde honom från att fortsätta.
Hon lät dem göra med sig hvad de ville, nöjd med att John ändtligen lemnade dem i ro och gick in till sig. Mina hade täckt öfver henne i sängen; der hade hon varmt och godt att vara. Hon såg på hur Mina sysslade i rummet, hur hon hängde upp hennes kläder, knöt ihop strumporna, skrufvade ner lampan och hemtade dricksvatten på nattduksbordet bredvid henne.
Ditt förråd är så ringa, Din boning är så trång, Dock ser du mot din hydda Och sjunger hvarje gång. Du samlar inga skördar, Och inga kan du så; Du vet ej morgondagen Och är så nöjd ändå. Hur ges det icke mången, Som gods och håfvor fått, Som land och riken äger Och bor i gyllne slott, Men hälsar dock med suckar Och tårbegjuten blick Den sol, hvars uppgångstimma Nu nyss din lofsång fick!
Domaren upprepade frågan, fru Maturin svarade lågmält men fullt tydligt: I mitt hem. Var ni ensam? frågade herr Schüler. Fru Maturin kröp ihop och drog schalen tätare omkring sig. Domaren upprepade frågan; hon svarade: Min man hade farit till staden. Herr Schüler visade tydligt att han icke var nöjd med svaret och lika tydligt, att han själv kände sig brydd.
Jag såväl som du Ur Guds händer ju Dagligen allting får taga. Men jag är så nöjd. Fader vår i höjd Ser, hvad som bäst jag behöfver. Rikligt han mig ger, När jag honom ber, Och det för dig nog blir öfver. Anna H m. Vägvisare. Med två teckningar. Maja-Lisa var bara en fattig änka, men hon var ändå glad och förnöjd och kunde hvarje dag tacka Gud af fullt hjärta för hans nåd och godhet.
När, böjd mot stafven i min matta hand, Jag ser det rum, där inga sorger agga, Då skall jag stappla nöjd till grafvens rand Som fordom mången afton till min vagga. Förgänglig var då den sälla lott, Mig brydde; Lik vårdagsfläkten den smekte blott Och flydde. Ack, ljuft jag drömde, Jag mig förglömde; Men snart kom den, som min glädje gömde I grafven.
»Tror mamma, att den unga fästman är mycket ledsen, för att han behöver dö?» sade Sven. »Ja», svarade mamma. »Men hon, som är hans fästmö, är ännu ledsnare.» »Men han kanske blir en ängel», sade Sven, »och får vita vingar på axlarna.» »Det blir han nog», sade mamma. Men Sven suckade och var ändå inte nöjd. »Varför kan inte den gamla gumman få följa honom», sade han, »när hon så gärna vill?»
Nu vill jag endast fråga: Står herr Krok i något förhållande jag menar något närmre förhållande till den unga kvinnan? Svarar jag med käppen, tänkte Abraham, så går det bara ut över Elsa. Den där kan nog konsten att ta heder och ära av folk. Fröken Sörman är min fästmö. Är ni nöjd? Nej. Inte förrän ni besvarat ännu en fråga. Här gällde det att bevara fattningen.
Sara, hon var så nöjd att slippa sätta sig och mjölka korna nu midt i natten. Hon hade blifvit rent förundrad att finna alla korna mjölkade, utom Rosenpånosen. Den kon "slog" och ville inte "ge ner mjölken" när bara barnungar kommo dinglande med mjölkstäfva och pall och satte sådant ifråga.
Det har varit för mig en stor glädje i Herren att I nu omsider haven kommit i en så god ställning, att I haven kunnat tänka på mitt bästa. Dock, I tänkten nog också förut därpå, men I haden icke tillfälle att göra något. Icke som om jag härmed ville säga att något har fattats mig; ty jag har lärt mig att vara nöjd med de omständigheter i vilka jag är.
Dagens Ord
Andra Tittar