United States or Guam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag vänder bort mitt öga, jag vill gömma mig Bakom en mur af denna pinies täta barr Och så min blick från henne stänga, att den bild, Hon nu på afstånd röjer, icke rubbas må Och flykta, då hon nalkas. O, min moder, skall Jag nånsin se din verklighet på jorden mer, Som nu jag sett din skugga? DE FÖRRA. TEKMESSA med sin LEDSVEN. LEDSVENNEN. Böj åt detta håll Ditt steg, o drottning, här är stället.
Natten är mörk, moln segla under himmelen... och du, Sorgbarn, talar ord, som isa mitt blod. Ser du molnen på himmelen, min egen Sorgbarn? Ja, det börjar regna. Skynda dig! Jag skall föra dig till min arma, olyckliga moder. Regnet kom i strida strömmar. Det rasslade i skogen; ingen stjärna lyste den ensliga stigen. Nattfåglarne skreko i klyftorna.
Och när sabbaten var förliden, köpte Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs moder och Salome välluktande kryddor, för att sedan gå åstad och smörja honom. Och bittida om morgonen på första veckodagen kommo de till graven, redan vid soluppgången.
Kan du minnas, att din son ägde något sådant? Var förvarar du detta täcke? I mitt hem. Gott. Vi skola se det. Vad du nu sagt vill skingra mitt sista tvivel, att jag i Klemens återfunnit min son, Filippos. Den första aningen härom uppstod hos min dotter, när hon såg honom och förvånades över hans likhet med en bild av min avlidna maka, deras gemensamma moder, Elpenike. Elpenike?
Och var och en som har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, för mitt namns skull, han skall få mångfaldigt igen, och skall få evigt liv till arvedel. Men många som äro de första skola bliva de sista, och många som äro de sista skola bliva de första.»
De förstodo ännu icke denna märkvärdiga förening af hycklad sorg öfver och förakt för deras döda moder, som de alla dagar kunde ha haft tillfälle att iakttaga, förstodo den lika litet som faderns föga konseqventa sätt, det der ständigt balancerade mellan öfverdrifven vänlighet och rå brutalitet, de tittade upp som till ett fruktadt högre väsen som de älskade af en viss vana, men hvilket mer skrämde än ingaf dem förtroende.
Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder; ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet; ett släkte huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar! ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!
Säg farväl, o moder. Vi måste skynda, upprepade Sorgbarn ängsligt. Singoalla steg upp. Farväl, viskade hon till riddaren. Nej, nej, sade riddar Erland, här skola vi stanna evigt. Vi träffas åter. Farväl! Fly, moder! Stanna ej! bad Sorgbarn. Kom, sade gossen, du skall följa mig, fader. Och Sorgbarn fattade hans hand, och han måste följa.
Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du människobarn, det var en gång två kvinnor, döttrar till en och samma moder. Dessa bedrevo otukt i Egypten; de gjorde det redan i sin ungdom. Där kramades deras bröst, och där smekte man deras jungfruliga barm. Den äldre hette Ohola, och hennes syster Oholiba. Därefter blevo de mina, och födde söner och döttrar.
Gläds, moder, våra sorger skola falla snart Med dubbel tyngd på deras upphofsmän, ty nu Är stunden min, och min är vedergällningen. TEKMESSA. Barn, barn, att bedja, icke hota, ägnar dig I detta läge. EURYSAKES. Läge? Är jag icke kung Och har framför mig mina fäders land, det land, De styrt förut och jag skall styra efter dem? Hvem skall jag bedja, är det härskarns sak att be?
Dagens Ord
Andra Tittar