Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 juli 2025
VIII. Capitlet. Innehåll: Simeath, Eliasaphs dotter, visar att om menniskans lif är fullt af vedermöda, så är dock qvinnans besvärligare än mannens, i thy att hon i tysthet och utan klagan mycket lida måste. Då nu qvinnorna åter om morgonen sammankomne voro, talade inför dem Simeath, Eliasaphs dotter, Jethers hustru, en af de Belials mäns.
Och Anden sade till mig att jag skulle följa med dem, utan att göra någon åtskillnad mellan folk och folk. Också de sex bröder som äro här kommo med mig; och vi gingo in i mannens hus. Och han berättade för oss huru han hade sett ängeln träda in i hans hus, och att denne hade sagt: 'Sänd åstad till Joppe och låt hämta Simon, som ock kallas Petrus.
Se, deras öron äro oomskurna, så att de icke kunna höra. Ja, HERRENS ord har blivit till smälek bland dem; de hava intet behag därtill. Därför är jag uppfylld av HERRENS vrede, jag förmår icke hålla den inne. Utgjut den över barnen på gatan och över alla de unga männens samkväm; ja, både man och kvinna skola drabbas därav, jämväl den gamle och den som har fyllt sina dagars mått.
Han hade slutat snyfta och stirrade på den unge mannens ansikte, men utan hat, bara med förtvivlan i varje min och rörelse. Jag har vetat det här, att det skulle gå så det är mitt öde, men vet ni vad ni har gjort? Tror ni på Gud, herr David Ramm, tror ni sådant? Jag har också trott på en Gud, när jag var ung och han pekade häftigt mot sängkammardörren hon har hjälpt mig att tro.
Fru Bergman smög emellertid smidigt fram mot inbrottstjuven och när hon kom tillräckligt nära dammade hon till med eldgaffeln, varefter hon rusade till ljusknappen och tände. Tjuven vacklade vid slaget, sjönk på knä, och hade nog svimmat, om inte fru Bergman väckt hans domnande livsandar med ytterligare ett par bastanta appliceringar av eldgaffeln utefter mannens rygg.
Hennes oordnade hår och öppna tröja gjorde på honom ett obehagligt intryck. Han gick till vaggan, vände barnet och jemkade det smutsiga täcket, tog en rulle tåg från en spik och lemnade utan ett ord rummet. Lasse slickade sig om munnen när mannens steg ej mer hördes. Ge mig en kopp till Leena, sade han, det var inte elakt alls, det der.
Och nutidens unga damer af den högre bourgeoisin skulle ej vilja erkänna den Sissla eller Malen, som aldrig lemnat hemmet, som knappt kunde läsa innantill och alldeles icke kunde skrifva en läslig rad, som förgäfves låtsade sig misstycka männens råa skämt, och som i de förmögnare husen skötte om matskåpet och bränvinsstopet samt dess emellan sqvallrade och tisslade med sina leksystrar.
Nej, låt den brinna. Jag är så rädd. Den må brinna då. Holpainen sköt lampan längre bort på golfvet och sträckte ut sin kropp, färdig att åter fortsätta sin sömn. Det var ändå lycka, att det inte var något värre, tänkte han och drog täcket öfver sig. Mari kröp ihop bakom hans rygg och tryckte sin panna mot mannens skuldra.
"Summan är riktig", sade hans motpart och tog sig vid örat, "och det är väl ett år och mera, sen jag fick den till låns; men svårt är för mig, ädle herr öfverste, att hastigt dra mig till minnes veckotalet." "Skrif opp till protokollet", utbrast öfversten, "att han vidgått skulden. Där hade ni, Gåsevinge, spelt mig ett vackert spratt, utom den arme mannens enfald."
Ehuru hustrun, då flera barn finnas, vanligen ej kan förskaffa sig någon arbetsförtjenst utomhus, vore det tydligen orätt att ej uppskatta värdet af hennes i hemmet förrättade arbete åtminstone lika högt som en ogift qvinnas. Att, såsom vanligen sker, betrakta mannens arbetsförtjenst såsom utgörande familjens hela inkomst, kan ej vara riktigt.
Dagens Ord
Andra Tittar