Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 oktober 2025
Han tog med ens i och började springa, som om han dragit tomma kälken. Anna-Lisa slet halsduken från ansiktet så häftigt att pannan stretade upp med håret, och hon fick kinesögon. Hon lyfte fötterna lätt, som om hon redan fått på dem sina kungliga lastiker. Men Maglena, hon kröp in i schalen med hela ansiktet. Hon var blyg och rädd för främmande folk helst så'na ute i bygden.
"Du mått gå med oss hvart vi gå, Anna-Lisa", mumlade Maglena med sista smörgåsbiten i munnen. Hon torkade näsa och fingrar på det lappade, urtvättade förklädet och strök med sitt hufvud emot Anna-Lisas kind. "Si du, de är alltid behändigt te vara ute, om en också inte har de så bra, så sir en ändå så mycke. Snön hitta på te sätta sej så roligt på allting.
"Etta Eta illa ha tå toa inna , flyda opp te millmaste tana , moj i millmaste tana." Märta-Gretas stora djupblå ögon tittade allvarliga ut ur schalöppningen. "Ja hör på hvad hon säg. Hon vill flyga till himmelska Kanan. Mor är i himmelska Kanan" bekräftade Maglena, hon sköt schalen tillbaka för att få kyssa den lilla systern, som var så hjärtekär för dem alla. "Se här ska du få min bulle.
"Vi ha haft de så bra här, och ni ska ha så många tack för oss alle." Ante räckte fram handen och såg så godt och allvarsamt opp till Ladd-Pelle, att denne tyckte det han inte skulle stå ut med att bli utan dem alla. "Och käre, glöm int att lillkaktusen ska ha solsken på sej, och vatten hvar dag. När vi komma igen ska jag ha en annan stor, grann blomma åt er, far", sade Maglena.
Deras lilla mamma har blifvit så frisk och glad och duktig sedan de kommo till huset. Hon har väft tyg till kläder åt dem, röd och hvita, och blå och hvita bomullsklänningar, som hon själf sytt för hälgdag eller hvardag." Maglena stod med armarna lagda öfver bordet seende ut, opp genom fönstret, lyssnande med undran och tjusning, som om hon hört en saga berättas.
"Ska Ante komma å?" hviskade Maglena med af skrämsel vidgade ögon. "Ante, han kommer till oss. Han är redan vår gosse, så det äro vi på det klara med." Hon nickade gladt och godt emot Ante, som höjde hufvudet från arbetet, strök luggen, som fallit ner, ur pannan och sände en ljus lyckostrålande blick tillbaka. Prästfrun log tillfredsställd.
Han hade ingen vidare lust heller att låta Ante och Maglena se tårarna, som till hans stora harm och förundran kommo störtande ur hans ögon. Då han visste med sig att han inte sörjde öfver att komma ifrån syskonens husbondvälde, så tyckte han att inga tårar behöfde komma heller. Med handen om Gullspiras ena horn gick han nu, utan att ens ta syskonen i hand eller att säga ett afskedets ord.
"Hon får väl vara gammelfolk hos oss", sade Maglena brådskande, när Gullspira, som kände sig fullt hemmastadd, utan den minsta tvekan eller tanke om hvad som passade eller icke klef opp och lade sig på fållen. "Ja och då måtte vi vara bra emot 'na riktigt", ifrade Ante. "Jag ska gå ut och söka ungbjörkkvistar och spädt tallris åt 'na!
"På vintern ät han hvad fint är ändå", afgjorde Ante utan att låta sig förbluffa. "Då ät han den finaste mat och är som på husförhörskalas hvarenda dag." "Så han får äta köttbullar å lutfisk å sviskonsoppa?" sporde Maglena. Hennes ögon tindrade af medkänsla i en sådan tillvaro. "Ja, å risgrynsvälling så mycke han orka." "Å kaffe förstås", inföll Anna-Lisa.
Stödd af Ante och Maglena stapplade hon ut. Fårskinnsfällen breddes så slätt som möjligt på kälken och Gullspira förstod väl meningen. Hon klef upp dit och sjönk med en stönande suck ner i den lådliknande kälken. "Hvad har jag gjort för ondt i denna gården att jag skall bli utsatt för så styggt", tänkte Gullspira. Barnen sysslade snabbt och ljudlöst omkring geten.
Dagens Ord
Andra Tittar