Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 maj 2025
"Hvad kan en så'n här liten karl tänka på då han ser så undersam ut?" frågade hon och gick leende fram till barnen där de stodo vid dörren. "Maglena säg", började Månke. "Tig då Månke", varnade Ante och nöp brodern i armen rätt kännbart.
Ante och Maglena, att inte nämna lill'Månke, skulle nog ha tyckt det vara hemskt och kusligt, ensamma ute en sådan kväll, om de inte känt sig så opplifvade genom det att de fått rädda katten. Som de nu gingo där och språkade och ledde Gullspira stadigt emellan sig, så nådde de sista lill'granen på sjön.
Men drogos fram och höllos stilla af lappar medan stintorna mjölkade i de små skollorna. Renkor och kalfvar stirrade undrande på främlingarna, Ante och Maglena, hvilka hand i hand med Sigri gingo ute midt i den väldiga hjorden. Lappbarnen gingo trygga ibland rentjurar, som stredo och bökade emot hvarandra med till sist sammantrasslade horn, och lassolinorna, som flögo om öronen på dem.
Så Maglena stod ej längre ut hon heller, utan gaf till en skälfvande gråt, som hade bra stor likhet med småstintornas gallskrik. Anna-Lisa, ja underligt att tala om det, hon var ju ändå stora flickan, på elfte året. Om det nu kunde vara för att dagens mödor varit för tunga, eller det att hon alltjämt hade den tallriken med kall gråblänkande vattgröt för sig utan hopp att nå den. Hur som helst.
Det var den signal till försiktighet i tal, och vett i åtbörder och sån't som var passande här i landet, som Månke var alltför väl bekant med för att inte förstå att rätta sig efter. "Hvad är det hon säg nu då, Maglena?" frågade ungmor i det hon drog Månke med sig fram till bordet.
Och jag fick sy förklä här åt mej." "Jag fick sy ett åt mej å", sade Anna-Lisa stolt. "Och när de var gjordt, så visa hon mej hur jag skulle påta. Så här ser ni! Men de' är farligt konstigt förstås." Med froströda, stela fingrar, näsan rinnande och munnen högtidligt hopknipt, förevisade Maglena sin, i syskonens ögon, förunderliga färdighet i att påta. "Och se'n sir ni, kom de märkligaste."
Medan de åto stod Maglena som riktig matmor vid spisen och stickade vantar. Först efter "karlarna" blef det hennes tur att ta' för sig af mjölk och de brödbitar och limpkanter hon hade sparat i matsäcksknytet. Ante lade på elden och skickade drängen till skogs med kälken. Han skulle i dag efter ved för hushållet och kände betydelsen af att vara både häst och dräng.
Maglena, "som ser där ingenting finnes att se", och "hör där ingenting kan höras" och hvilken, ett naturens älsklingsbarn som hon är, kan sjunga och dansa midt under nöd och faror hon skall ge af sitt hjärtas, sin fantasis rika skatter till dem som under lifvets högsta öfverflöd lida brist på sådan helig gåfva.
Dagens Ord
Andra Tittar