Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 oktober 2025
"Han hade varit ute med Per-Erik och den andra lill'pojken också, jägmästaren. De hade byggt kvarn och såg nere vid en bäck, som rann strid på våren. Både såg och kvarn hade snurrat och gått så det var lust åt det." "Ja, Per-Erik han var alltid så för sånt bygge i vattne", log Maglena stolt och belåten. "Å han höll alltid efter far för att höran' spela när han hade hälsan innan han dödde."
Hon trädde med viktig min rödt garn genom ögat på en tappisserinål. "Sen, si ni kom de riktigt underliga. Att jag kan sy så här grant." Bara några stygn sydde hon, men det väckte tillbörlig respekt hos syskonen. Maglena sprang opp, stoppade in garnet och tog en riktig åkarbrasa, ty platsen ute i snön i flera graders kyla, var inte den lämpligaste till syskola.
Det syntes ända ut på den kullriga ryggen, så bedröfligt han tyckte det vara. "Int kan ni dra oss allihop, det vet en väl att sånt är bara skryt", sade Maglena, som kommit i prattagen och inte frös så mycket, sedan småsystrarna klämde sig in emot henne och blifvit stilla, då de somnat. "Men ni ska få höra på roligt." "Vet de, att Anna-Lisa hon ska bli geterska åt kungen.
"Ar de int Ante från Hvasstoppsbyn i fjället. Och Gud tröste oss, de små ena å och tunnare nu än lappens barn. Föda har trutit för fjällbarn i vår." "Mattes! Å att de är Mattes!" Maglena, som ännu darrade i hvar lem, gick fram till lappen. Månke vågade knappast höja hufvudet från kälken.
Maglena vände sig tyst emot brodern med ett anlete, som glödde af hänförelse. Han såg lika tyst och meningsfullt på henne tillbaka. Glädje och belåtenhet lyste äfven ut ur hans ögon. "Du skall väl få höra ännu mer, som du tycker om." "Kan småstintorna sy rosor på tumvantar kanske?" "Det tror jag nu inte, och nu är historien slut om småstintorna.
Den, liksom de andra vägprickande granarna hade mistat fotfäste under tövädret, som varit, och stod hankigt på sned. De fingo säkrare fäste för fötterna oppe i land, på uppkörd väg. Gullspira dök blixtsnabbt in i busksnåret för att skaffa sig kvällsmål af tallris och videknopp. Kisse ville ej stanna längre, den var med ens färdig att ta till fötter. Maglena fick fatt i den.
"Du kan väl int gå med frans kring byxbena häller nu, när du är storbonde", invände Maglena förebrående. "Hvad förstås därmed att Gud hörer våra böner", frågade hon i samma förmanande ton. "Att han i sin vishet och godhet gifver oss, antingen det vi begära eller det som för oss bättre och nyttigare är."
Farfar var ute i krig och slogs han. Och därför har ingen fått ta ifrån oss lande vårt." "För farfar var krigsman", retades Maglena. "För alla karlar här var krigsmänner, ser du." Ante rätade opp sig och hans ögon blefvo stolta och allvarsamma. "Ryssen understod sig int till att ta oss, och ingen ann' tordes på de häller.
"Ta af dej strumperna så få jag stoppa dom", sade Maglena utan någon som helst tvekan om att detta inte var af nöden. Det var också utan den minsta invändning som Ante slet upp de styfva läderremmarna från sina grofva skor och krängde af sig strumporna. "De är farligt behändigt te sitta så här", sade Maglena. "Men int vill du bli krigsman?" "Jo, de vill jag, om de blir ofredstider förstår du.
Den lilla, nu yngsta, blef stadigt faststoppad på kälken. Maglena gick härefter för säkerhets skull bakom och sköt på. Hon höll de snöbländade ögonen uppspärrade för att se till det inte äfven den här lilla skulle trilla af och bli borta för dem. Utan all Antes uppmaning därtill pulsade de långsamt, och tungt genom drifvorna, trötta, rädda, hungriga.
Dagens Ord
Andra Tittar