Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 juni 2025
Jag gick på Strandvägen och det var mitt på middagen. Jag mötte människor och människor gingo om mig. Och så mötte jag Hesselman. Jag kan inte med Hesselman. Han tillhör de karlar, som jag inte vill möta någonstans eller vid någon tid på dygnet. Hesselman är tråkig. Och han har varit det i alla år jag känt honom. Han besvärar mig. Naturligtvis stannade han och naturligtvis måste jag stanna.
En dag, då jag hemkom, Mötte jag strax en bekant på vår trappa och hälsade vänligt. Denne dock hälsade ej, men tryckte blott hatten i pannan Djupare ned och dolde en tår och skyndade dädan.
Men det var med studentexamen och är än, liksom med saligheten och frökentiteln, den skulle förlora sitt behag om den blef för alla; men nog skulle den bli behagligare för alla och mycket nyttigare. Derpå gick han ner till kontoret att glädja fadern. Denne mötte han i förstugan, på väg hem. Jaså, det är gjordt nu, sa fadern. Ja! Och mössan redan? Den har jag tagit på kredit!
Men när 45 minuter försvunnit i evighetens hav, kunde hon inte hålla sig längre, utan gick på tå ut i köket. Där mötte henne en syn, som talade om anspråkslösa människors enkla hemtrevnad. Runt bordet sutto Amalia, fästmannen och Lundbom, de två sistnämnda i skjortärmarna, och spelade femkort och sista stick om fem öre, medan de läskade sina strupar med skummande pomril.
Persson var fortfarande tämligen tvivlande, men hans tvivel började rubbas när Andrén då och då hälsade på greve den och konsul den, ofta flotta herrar i cylindrar och lackskor ty Andrén stod i herrekiperingsavdelningen och Perssons föreställningsvärld ställdes allt mer på huvudet. Men fullt övertygad blev han först när de på Strandvägen mötte kronprinsen.
När han kom ut på vallen och åter ämnade börja att springa, var han nära att stupa i en öppen grav. En unken liklukt mötte honom. Vad är detta? frågade han och tog förskräckt ett steg baklänges. Men sedan böjde han sig framåt för att kunna se ned i graven. Då såg han, att det låg en hop bruna och förruttnade barnlik där nere, men ett litet barn var ännu vid liv och kved sakta.
»Jag vill stå upp och gå omkring i staden, på gatorna och på torgen; jag vill söka honom som min själ har kär.» Jag sökte honom, men fann honom icke. Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden. »Haven I sett honom som min själ har kär?» Knappt hade jag kommit förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär.
Sedan frågade han: »Vad ville du med hela den skara som jag mötte?» Han svarade: »Jag ville finna nåd för min herres ögon.» Men Esau sade: »Jag har nog; behåll du vad du har, min broder.» Jakob svarade: »Ack nej; om jag har funnit nåd för dina ögon, så tag emot skänkerna av mig, eftersom jag har fått se ditt ansikte, likasom såge jag ett gudaväsens ansikte, då du nu så gunstigt har tagit emot mig.
Med dessa, för lill'Anna rätt obegripliga ord gaf sig Ante iväg med syskonen. "Kom till oss igen i morgon!" ropade hon efter Ante. "Tack, nog vill vi göra de." Därmed voro barnen borta. Just som de, andlösa sprungo ner öfver gården mötte de ett följe, som så när skrämt förståndet ur dem. Månke skrek himmelshögt.
En bidoft af fin cigarettrök slog henne för näsan. Hon såg rödsminkade och pudrade ansigten, som dolde vissnande rosor... Det var elegans och förfining, hennes hjerta började att klappa, hon var nära att springa efter dem, bönfallande. Några enkelt klädda arbeterskor med glada ansigten mötte de eleganta damerna och yttrade skoningslöst dygdigt förakt för dem.
Dagens Ord
Andra Tittar