Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 september 2025
Men jag känner en sorg så djup och mörk, så ogenomträngligt svart, som om det aldrig mer kunde bli dag. Jag är ensam. Ensam som på en stor, ödslig hed, omsluten af mörkret. Om jag ropade, skulle ropet dö bort utan att ha nått en mänsklig varelse, ty mellan mig och de andra ligger detta stora, öde rum, detta tysta, ogenomträngliga mörker.
Och de gingo hand i hand över hällarna, som gassade av högsommarvärme. Före dem flög en fågel, som var en vit mås med svarta vingar. Han skrek och jämrade som ett slaget barn. Och de gingo in i en mörk skreva. Där hördes bara vågorna. Vågorna fräste som eldslågor. Och hon sade: Nej, vet du vad du gör, din vettvilling? Men hans tänder nafsade efter hennes öra.
Flickan var mager men tämligen kraftigt byggd, hon hade stora händer och fötter, ansiktets oval var fulländad, näsan vackert böjd, ögonen mörka och spelande, en liten smula kisande, pannan tämligen låg men prydd av en mycket ostyrig och lustig mörk lock.
Så är den hemska sagan om de två, Mer mörk kanske, än jag förmått den skildra; Har du, som hört med fasa nu därpå, För strängt den stränge dömt, så hör också Ett ord af frid, som må din dom förmildra.
Men greven lutade sig över bordet fram mot länsman. Och plötsligt förvandlades hans ansikte. De tjocka, svarta brynen sköto upp i snedlinjer över pannan ända till hårfästet. Kinderna blevo gropar under de utskjutande kindknotorna. Munnen snörptes ihop till en mörk, röd oval, i vilken framtänderna glänste, långa, breda, vita. Och när han talade, spottade han fram ljuden som en katt.
Jag var gömd bland menigheten den natten vid domareringen, då du signade alla omkring dig, men jag kände att det icke var för mig du talade. Och inte heller var det för det barn, som sover där borta i solstrimman. Hur mörk och röd skall inte den strimman bli, innan det kvällas! Du talar som en trött och sjuk, broder, sade Jakob. Alla trötta tala som du.
Är banan mörk, så långt den än må sträckas? Jag frågar hoppet, som i storm och natt Så ofta tröttat sina vingar redan Och återkommit tröstlöst, som det for. O, höge allmakt, brutit har ditt barn; Låt straffets åskor öfver mänskan ljunga!
Och detta inre liv var det viktigaste . På detta inre liv berodde inte bara hela hans framtid utan också hans själs salighet. Ett nytt perspektiv öppnade sig för honom. Men det var ett perspektiv inåt . Det kändes, som om han inom sig gick och bar på en djup, mörk brunn, från vilken locket i ett slag lyfts av. Hurdan såg hans själ ut? Var den beskaffad på det rätta sättet?
I den egentliga folkskolan skulle plats kunna beredas åt många nyttiga kunskaper, om man blott tilläte någon inskränkning i den myckna teologiska visdom, som der under tårar och suckar inplantas, i de allra flesta fall endast för att som en onyttig barlast kastas öfver bord, när den unge ändtligen står färdig att för lifvets seglats utrusta den farkost, hvars egentliga ankare och lifräddningsboj all denna dogmatik skulle hetas vara eller för att, om den behålles, för lifvet grundlägga en mörk och otillgänglig fanatism.
Ofta kullarnas gräs har druckit Hjortens blod, som min vingade pil Hann i flyende loppet. Gall, min båge har klang som din. Gå, min vandring på Morvens hedar Gladast var, då jag styrde den själf. Pilen, bågen och kopplet, Jaktens flicka begär ej mer." Bort gick ynglingen, mörk kring pannan. Rurmar, fursten af sångerna, kom; Länge tego hans läppar, På Oihonna hans öga såg.
Dagens Ord
Andra Tittar