Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 september 2025
Och så skickade hans mormor honom ett sådant brev, hans mormor, som var världens världsligaste mänska! Det kokade inom honom av harm. Han for åter ut i svordomar: Fy fan, sådana mänskor! Fy fan! Har de ingen skam i sig. Hon hade ju inte behövt skriva ett så långt brev. Varför gjorde hon det då? Han hade förstått tillräckligt av vad farmor sagt, att hans mormor inte brydde sig ett dyft om det hela.
Och även om David hade boken handlat vem kan skriva något som handlar om en annan mänska? Hur han hela sitt liv syndat och varit rädd för Gud, icke kunnat tänka på något annat än Gud, ja, på allt som kan kallas Gud, hur han läst tusen böcker för att hitta en utväg ur vanvettet. Har någon skrivit det, ingen, men alla ödsliga kyrkogårdar gav honom igen scenen från hans brors begravning.
Var en sådan gudsförnekare så alldeles viss på att han i alla fall inte till sist skulle straffas, att inte någon gång något alldeles förskräckligt skulle hända honom, det förskräckligaste av allt: den eviga fördömelsen? Han visste inte, om han skulle beundra eller avsky honom, beundra hans mod eller avsky hans okunniga fräckhet. Han undrade, hur en sådan mänska såg ut.
Med näsduken för ögonen sprang han från graven. Hans far och farmor följde tysta efter. Han hade kommit hem långt före de andra och stängt sig inne på sitt rum. Det knackade på dörren; det var hans farmor: Stellan, mitt barn, kaffebordet är dukat. Låt mig va i fred, låt mig va i fred, skrek han till svar. Det var ett skrik som från en mänska i nöd
Men då de förklarade detta vara ett av de svåraste etikettsbrott en mänska kunde begå, gjorde han dem till viljes. Det var endast Agust som yttrade sig om synen. Han sade: Va den ä liten! Under tiden stodo de kvinnliga rabulisterna ute på Lillegård, viskade indignerat med varandra och ropade till slut i korus: Vi ska tala om det för mor.
Drick ut, var mänska och skrik ej; Svårare kunde du dö än med brännvinsflaskan för munnen! Så jag sade, och han utsträckte den darrande handen, Fattade flaskan och drack och blängde med ögat af glädje. Men då han druckit allt, att en droppe ej mera var öfrig, Teg han och stödde sig lugn mot tufvan och slumrade genast.
Hur vet han det, frågade han med en röst, som sökte vara obesvärad, fastän den skälvde av nyfikenhet. Pappa vet allt sånt. Å om han inte vet de, tar han reda på de. Han vet, hur mycket pengar varenda mänska har här i stan, fastän vi kom i augusti. Sånt tar han reda på i ett nafs. Hon såg på honom gillande. Åter igen hade Stellan känslan av att i ett slag ha skjutit i vädret.
För resten, jag börjar bli gammal, ska jag säga, och har inte lust att fjollas längre; ja, jag säger rakt ut, att skulle jag tänka på till att gifta mig, så skulle jag ta en äldre, förståndig mänska, någon som hade det rätta sinnelaget; se, jag vet inte hur jag ska säga riktigt, men moster kanske förstår mig ändå, för moster har det rätta förståndet, ja, det har hon.
Stellan försökte manövrera det därhän att slutligen kunna säga, att Kerstin också var en god och gudfruktig mänska. Men pappa ä god. Kerstin svarade ej med ett enda ord. Först en lång stund efter sade hon: Löjtnanten han ä ja, han ä väl go på sitt sätt. Nej, det gick inte. Ja, men Kerstin ä god. Ä ja go! Nä de ska han inte tro.
I detta ögonblick föreföll det honom, som om hans farmor i grunden var en sämre mänska än gumman i Göteborg. Hans farmor räckte honom brevet: Ja, det var ju riktigt vackert och känsligt skrivet. Han tog brevet. Hans händer darrade och han skrynklade papperet samman. Men pojke, vad gör du? Han bet sig i underläppen. Ingenting... Hans farmor vågade ej se på honom.
Dagens Ord
Andra Tittar