United States or Romania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Otaligt har jag frågat, En fråga för hvar timme, Som vinter ägt och sommar, Sen jag ditt öga skådat. Till Kamas tysta nejder Frän hofvets glans och flärden En fursteänka flyttat, Af lyckans gunst förlåten; Vid flodens brädd en boning Hon valt i lindars skugga; Tre unga döttrars skönhet Var hennes modersglädje.
I lyckans dag fann jag så lätt att dö. Du, hjärta, nu, när alt du har förlorat, hur kan där hoppet ännu hviska: lef! Om åter till min dyre kung jag länder, det är ej den, som for, som återvänder. HERTIGEN. Man sagt mig, Johan Fleming, att ni är till domen mindre skyldig än de andra. Träd närmare!
Hon såg ut, som om hon velat springa omkring i rummet, leka, rasa och låta sig fångas, längtande efter något nytt, något ovanligt, var fylld av det flickaktiga begär efter lyckans odödliga nonsens, vilket just hörde till det, som jag hos henne älskade allra högst. Men jag kunde icke låta mig ryckas med, hur gärna jag än ville.
Här jag sitter nu i sköflad boning, Mer än sparfven under taket fattig, Mera glad dock än i lyckans dagar Skall jag se den ädle, se min make, Om från byn de utan skada komma, Dit de följde fienden i spåren." När den gamle hört det sista ordet, Stod han upp, som om han hvilat länge, I håns blick var mörkt af sorg och oro. Fåfängt bedd att dröja, tog han vägen Som till byn, den välbebodda, ledde.
Och vid sitt första glas han nämnt furst Voldmar säll, Som fri i egen boning satt, Då själf i hemmet han en moders myndling var, Fast tvilling med sin broder född, Och tömt en skål för den, som utan lyckans gunst Förstår att trotsa hennes nyck Och med en obemantlad viljas spotska mod Kan skapa sina öden själf.
Huru mycket af hans skuld afplanas genom de kalla och trängande omständigheterna omkring honom, och huru mycket af hans talang sköt hastigare fart under något kärlekens och lyckans solsken? Huru bör man uppdraga gränserna af hans anlag, och huru många verksamhetsfält skulle hafva tillhört honom framdeles, om äfven vid hans död obegagnade? Allt frågor, som åtminstone vi ej kunna besvara.
Sådant var vårt tal, då nöden gällde, Sådant skall det bli i lyckans stunder." Och vid Gud begick hvar brodereden, Att, som hittills de tillsammans hållit, Framgent ingen trygghet, ingen fara, Ingen lust och ingen nöd på jorden Skulle enas bli och ej den andras, Allt, såvidt dem lif och krafter skänktes. Så de svuro; men den gamle fadren Gömde eden glad uti sitt hjärta.
Den skotske poeten Bums säger i »Råd till en ung man»: »Att vinna Lyckans gunst är lätt, om blott du henne troget tjänar: Och samlar guld på hvarje sätt, som hederns lag dig ej förmenar. Ej för att gömma i ett schakt, och ej för flärd och pråleri, men för den ärofulla makt att vara stolt och fri.»
Hennes beslut var redan fattadt, och redan hade hennes fantasi börjat omspinna befriaren med ett idealiserande ljus, lånadt från hvad hon visste eller trodde sig veta om hans fattiga lif, hans kamp, hans tro, hans olyckliga äktenskap, hans hjärtas godhet. Hon kunde skänka honom lyckans välsignelse, hon kunde bli för honom allt hvad den andra, som nu var borta, aldrig kunnat bli.
När hon kände mörkret komma, och för hennes stolta själ var det första tvivlet detsamma som mörker, då slöt hon strax frivilligt ögonen till för alltid. Hon ville icke med ömklig försiktighet, med misstänksam ängslan treva sig fram på de livets och lyckans vägar, där hon en gång gått i strålande solsken, säker och övermodig som en gudinna.