Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 maj 2025
Jag vill upprätta ett förbund med eder: härefter skall icke mer ske att allt kött utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och fördärva jorden.» Och Gud sade: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag gör mellan mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder, för eviga tider: min båge sätter jag i skyn; den skall vara tecknet till förbundet mellan mig och jorden.
Och en av dem sade till mannen som var klädd i linnekläder, och som stod ovanför flodens vatten: »Huru länge dröjer det, innan änden kommer med dessa förunderliga ting?» Och jag hörde på mannen som var klädd i linnekläder, och som stod ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra hand och sin vänstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever evinnerligen att efter en tid, och tider, och en halv tid, och när det heliga folkets makt hade blivit krossad i grund, då skulle allt detta varda fullbordat.
Han vidgar sjelf den med sitt svärd, Han fyller den med hopp och drömmar, Lik vandraren i öknens sand, Hvars blick sig trollar der ett land Med lunders sus och svala strömmar. Hans lit då likne Jordans tåg, Men hennes är blott Kidrons våg, Som höljd af bergens skuggor rinner, Och vid den sorgsna banans slut, I Dödens haf men ej förut, Den stolta flodens bölja hinner.
Ibland vände hon sig och kastade en bedjande blick på fästmannen, som om hon bönfallit honom om att bli buren ner i sjön, men han var så inne i gudstjänsten, där han stod i Flodens vida rosslädersstövlar, att han endast straffade den otåliga med hätska blickar. Men de andra hade däremot sackat akteröver och kommit under orgelläktarn, där det var svalt och man hade lite skugga.
O du, som sjunker stum och sluten ned Ur molnens rymd på svarta vingar, Förnim den sorgsnes klagan, milda natt, Förnim den olycksaliges förtviflan! Hvems är den röst, ur klippans refvor irrar, Lik flodens brusning, lik en suck af hafvet, Ditt tysta, vemodsfria tåg till mötes?
Och av fyrfotadjur, både rena och orena, och av fåglar och av allt som krälar på marken gingo två och två, hankön och honkön, in till Noa i arken, såsom Gud hade bjudit Noa. Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden.
Han rullar himlen som en klädnad hop, han slår Mot bergen, och de spruta rök och lågor fram, Han hotar vågen, och den sjunker kufvad ned, Han näpser stormen, och orkanen blir en suck. Nämn mig ej andra rika, blott min vän är rik; Hans äro jordens skatter, hafvets skatter hans, Hans schaktets guld, hans pärlorna i flodens djup, Och alla Orientens ädla stenar hans.
Men du, Daniel, må gömma dessa ord och försegla denna skrift intill ändens tid; många komma att rannsaka den, och insikten skall så växa till.» När nu jag, Daniel, såg till, fick jag se två andra stå där, en på flodens ena strand, och en på dess andra strand.
Säg därföre icke, då ni ser en broder, som icke vakar och tänker i böner såsom ni: "Se, denne är en förtappad". Säg snarare: "Låt mig se efter om icke äfven denne står vid den brusande flodens strand och trotsar vakor, mödor och faror och kämpar med sina friska lemmars krafter för att bära däröfver Kristi utkorade och arbeta för hans sak". Jag slutar här.
Underligt var det alltså icke, att den nerflyttade blev himlarasande och gav modren skarpa ord, hotade gå in till kronan, taga ut stämning och låta mota bort den blivande styvfadren. Aldra värst blev han, när Carlsson kom hem efter sin lilla tripp, iförd salig Flodens svarta söndagsrock och skälskinnsmössa, som han vid första ömma tillfället hade fått i morgongåva.
Dagens Ord
Andra Tittar