United States or Belgium ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Du har ett hårdt sinne, Lena, har du inte ångrat annat än det, så... Men sitt nu stilla och maka åt dig, så sätter jag mig bredvid dig tala om hur det har gått för dig, du ser nu själf jag kommer som din vän.» »Tänk! Herrn sitter bredvid Lena, herrn gör sig så gemen, att han talar till en usling liksom till en annan människa, herrn, som ä' så hög! Herre Gud, att jag sku' upplefva det!»
Jag är domare här i staden nu, men har ledighet ... när jag hörde din historia, visste jag inte hvem du var, men så började jag att tänka efter och beslöt att gå och se till dig, innan din dom faller. Känner du igen mig?» »Hvar ä' hon, som hade den där hatten?» frågade Lena, men fortsatte utan att vänta på svar: »Jag har ångrat att jag kastade den där sten, ångrat det tusen gånger!»
Bella såg eftertänksam ut. Jag skulle i ditt ställe ha skrifvit om. Jag skulle ha sagt att det ej var min mening att såra henne. Då skulle jag ej varit sann, ty jag var hela tiden medveten om min afsigt att såra henne riktigt känbart. Åh, Hanna! Du, som alltid så fast vill det rätta. De sutto tysta. Lena kom med middagsbud och fastnade en stund hos flickorna.
Det är läran om vår egen kropp, Lena, sade Hanna, det är menniskans skelett, och visst icke något gudlöst otyg. Ja men, jag tycker, att det är det. Hvartill tjenar nu att se på sådant der? Det, som Gud gömt för menniskans blickar, det skall hon icke envisas att vilja se.
Skynda dig, Lena, spring! Tag en karl som har häst, bed honom flyga om han kan .
Hon hade sitt arbete ute i trädgården de hade nämligen en trädgård och sålde grönsaker till staden och hit kom sonen ofta. »Han var så beskedlig och talte så vackert och det var så grant väder och lindträden blommade.» »Igen de där lindträden och så det vackra talet stackars kräk», assessorn skakade på hufvudet och såg på Lena, som nu med strålande blickar fortfor att tala.
Ja si, ingen har friat till mig. Men nog kommer två så söta flickor som ni, att få friare, hela hopen. Och Lena plirade skälmaktigt med sina små gröna ögon, men blef i hast allvarsam igen. Ja, jag kallar er söta, för det att jag håller af er och skött Bella sedan hon kom till verlden. Men nog äro ni sådana syndigt sjelfsvåldiga och förmätna ungar ibland, att jag är rädd Gud ej skall hafva tålamod med
Flickan satt nu skinande och nöjd på modrens knä. En glänsande hvit spetsmössa omgaf de runda kinderna och ur ärmen stack en liten knubbig hand fram. Alma kysste de lena kinderna, och hakan, och halsen, och den lilla handen. "Mitt eget kära gull. Min sockerdocka. Mamma äter riktigt upp dig." Helmi skrattade och sade: "gää." Och för hvarje smekning, modren gaf henne, skrattade hon och sade "gää."
Hennes väldiga bröst häfde sig tungt, hon suckade och stönade, som om hon bar på en tung börda. »Seså, lugna sig nu, Lena», sade assessorn och gick närmare. »Jag är ju en gammal bekant till dig, vet jag. Minns du den sommaren för sjutton år se'n, då du bodde hos gamle Eriks på Lindön vid Norrskär? Då var du en ung, frisk flicka och jag trodde inte, att du skulle sluta så här.
Och derför såg hon ofta med undran huru ungdomen „bråkade“ och satte sig upp mot gamla åsigter, hvilkas riktighet hon trott vara höjd öfver allt tvifvel. Hvad är det Hanna nu igen tittar i för gudlösa böcker? sade Lena med en skymt af ogillande i tonen, då hon såg planscherna med de anatomiska afbildningarna.