Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 oktober 2025
Mamsell Beckström gick fram till ett skrivbord, öppnade en stor bok och skrev något i den. Det var ju Stellan du heter? Per Stellan Severin Petréus och min far är löjtnant. Han såg på henne. Nu skrev hon upp det där om glaskulan och vagnen och Märta Gyllencrantz. Han kastade en snabb blick tillbaka mot dörren... Men nu slog hon samman boken: Följ med mig nu!
Spänstig och strålande inträdde löjtnant Wolfgang Schnitler på en av Berlins finaste restauranter. Lätt gnolande på den modernaste operettmelodin räckte han den halvdöde vaktmästaren sin hatt och käpp, borstade rockuppslagen och satte sin monockel tillrätta, innan han fortsatte in i matsalen.
Nä. De gör ja . Det blev åter en paus. Så frågade hon: Samlar ni frimärken? Nä. De gör ja . Åter en paus. Och så: Vad ä er pappa? Löjtnant. Min pappa ä direktör för den nya klädesfabriken. Stellan svarade ej. Har ni sett den nya klädesfabriken? Men nu blev Stellan ond. Han såg henne ilsket i ögonen och sade: Dä måtte ja väl ha gjort. Och för resten ä den inte färdig. Men den blir snart.
Han, som besjungit så många andra ståtliga likfärder, begrofs väl på det enklaste sätt, och man vet ej ens, på hvilkens kyrkogård skaldens stoft nedsattes. Emellertid satt löjtnant Storm fängslad.
En af de våra tänker jag. Jag får intresse för personen, det är som om min ande redan på förhand sträckte sig ut och tog hennes själ i besittning.» »Ingen under att ni såg så egenkär ut, der ni satt.» »Så-å. Tyckte ni det?» »Ja.» Han smålog. »Ingen under att ni fixerade mig så noga, då ni kom.» »Ja, jag visste ju hvilken märkvärdighet ni var.» »Hvem har sagt er det?» »Löjtnant Bloch.»
Jag uppfyller allt, ers härlighet Satan, sade herr Mayer. Gott, svarade spökets stämma, jag låter rätte ägaren, löjtnant Wolfgang Schnitler, ankomma genom luften inom en timme. Håll dig beredd på stranden, Mayer, och tag väl emot honom. Hur skall jag känna igen honom? undrade Mayer. Han vinkar tre gånger med en röd lykta, svarade stämman och tystnade.
Men han spekulerar väl på de pengar, han tror, att jag får ärva efter morbror. Usch! Men nu till er och edra angelägenheter, löjtnant Schnitler, vi ha sannerligen talat nog om mina. Som ni vet, började Wolfgang. Ja, vänta litet, avbröt honom fröken Zander, jag skall berätta er, vad jag redan vet om er, så får ni fortsätta.
Stor tack vill han er säga För denna sköna dag, Ty aldrig har han skådat Ett härligare slag. Gud vare pris och ära, Vårt folk vet segra än, Än lefver fädrens anda, Ännu har landet män." Det var den tappre löjtnant Zidén, Han hade sin egen sed, För fronten ville han gå allen: "Framåt, mina vasagossar, Nu gäller att hinna med!" Främst ville han gå hvar fara emot Hans folk fick trampa hans stråt.
När löjtnant Finne fick blodet åt hufvudet, glömde han alltid det närvarande, glömde i synnerhet, att han åt nådebröd och drack nådetoddy på sin mors skuldsatta gård. Då erinrade han sig helst de tider, då han stått världshändelserna nära och om lyckan varit god kunde ha gifvit dem ett annat förlopp.
De två, som jag nyss kallade till min underjordiska värld, voro tvenne bedragare. Mayer ryste. Vet ni, vem den underbara spegeln tillhörer? Ne e ej svarade herr Mayer. Den är löjtnant Wolfgang Schnitlers egendom, fortsatte rösten. Han gav Martini order om att bygga den.
Dagens Ord
Andra Tittar