Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 oktober 2025
Tanken om en österrikisk-ungersk ishafsexpedition mottogs med entusiasm inom hela österrikiska monarkien. Befälet öfver expeditionen i dess helhet liksom arbetena till sjös anförtroddes åt löjtnant Weyprecht, en kunskapsrik och bepröfvad sjöman.
Jag har kommit att tänka på en sak, löjtnant Schnitler, sade flickan. Om nu doktor Martini behöfver en ballong captif för att kunna stiga så högt över spegeln, att han just därifrån kan se förstoringen skarpast så följer därav, att även ni måste uppstiga till samma höjd för att se lika gott som han har ni tänkt på det?
Där vände hon sig om och sade: Ja, kör löjtnanten i väg mig, om han vill! Men kom ihåg, att han kör vad rättfärdigt och sant ä på dörren och de kan inte bli till nån välsignelse. Därmed gick hon ut i köket. Löjtnant Petréus gick av och an på golvet, till dess han tröttnade och åter slog sig ned i länstolen.
Sigurdh var tandläkarekandidat, men en sådan som skrev vers mer än plomberade tänder. Slutligen skrev han så mycket vers att han inte alls plomberade tänder. Han blev helt och hållet författare och journalist. Över hela hans lilla ljusa uppenbarelse med de trogna, svekfria blå ögonen låg något försök till stram militär. Han trodde alldeles säkert att han såg ut som en ung löjtnant.
Preuss- eller tyskhatet grundlades nu till det kommande kriget och antog redan vid den afhållne gymnastikläraren löjtnant Betzholtz' begrafning ett stillsamt fanatiskt drag. Uppträdena utanför La Croix's salong med de bekanta vattensprutningarne gjorde endast en löjlig effekt, och man fick aldrig riktigt reda på hvad frågan gälde.
I en av alkoverna, där en röd gaslåga ständigt fladdrade i halvmörkret, satt löjtnant Gabel med ett halvt dussin andra unga officerare, av vilka några voro i uniform. De hade kommit in på unionsfrågan. Tomas slog sig ned vid ett öppet fönster, på samma soffa där han hade suttit med Hall en av dagarna närmast efter sin examen, i slutet av april. Ja, var blev Hall av?
Så får jag låta hela den här historien fara. Fara? Vad menar ni. Nej, löjtnant Schnitler men, tillade hon, jag måste säga att ni är alldeles ovanligt opraktisk. Ja, medgav Wolfgang, jag är nog det; jag har aldrig varit van vid att tänka själv. Alltid har jag, som den antagne rike arvingen, haft allting klart och redo för mig. Jag misstänker, att detta blir allt för invecklat för mig att reda ut.
Jag kan försäkra er, en man af ton, Fast ingen löjtnant, grefve och baron, Som har för mig ett hjärta och en ficka, Precis som gjord för er million; Han lärde rita blott i vår pension. Ja, ja, min onkel må visst blicka, Så mycket onkel vill, på min person. v. DANN. Du är förstämd, jag tänkte skicka Och tvinga honom hit ännu i dag; Men det är bäst att vänta, märker jag.
Det var som om hon helt och hållet skymde bort Frälsaren, fastän hon låg på knä. Och hon var alldeles lik majorskan Gyllencrantz, som han ofta tänkte på med avsky och lockelse därför att han hört, att hon hade funnits en eftermiddag hos en ung löjtnant. Men oftast kunde han ej gråta alls. Han upprepade bönen gång efter annan. Det blev bara ord. De stego ej ur hjärtat.
Då, plötsligt, sade den förfärligt store pojken, som var löjtnant: Va fan står du å glor för? Stellan rätade upp sig, gjorde ställningssteg med klackarna och sin vackraste honnör: Ja skulle va mä på demstrationen. Den förfärligt store pojken såg på honom från topp till tå. Vem har sagt, att du ska va mä? Dä har Agust. Vem fan ä Agust? Stellan pekade på Agust.
Dagens Ord
Andra Tittar