Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 maj 2025
En tid körde Söndags-Nisse med Sigurdh något för ofta. Sigurdh, som var en god och oförarglig människa, var road av dessa nidbilder i början och till en tid men så en dag hände det, att han kom upp på redaktionen, slog näven i stora redaktionsbordet så att telefonapparaterna försökte hoppa och sade på sin vackra skånska: Nu får det ta mej fan vara slut med det här skandaliserandet! Absolut slut!
Han åt med skånskt lugn och han skulle just ta den lilla snapsen, då pigan, som uppehöll sig vid fönstret, skrek till: Nu gick ballongen! Han gör så fan! skrek Sigurdh, för jag ska ju med! Han sprang till fönstret. Och där for ballongen! Ensam, utan gondol, utan färdledare, utan passagerare, utan Sigurdh, som hade allt klart, t. o. m. testamentet, för avfärden.
Och så sade han: Mitt namn är Sigurd P. Sigurdh, får jag lov att slå mig ned? Han sade allt detta på den dialekt som gläder oss stockholmare mest och som vi förgäves försöka härma. Naturligtvis voro vi tillsammans den aftonen. Aftnarna voro rätt långa den tiden, även om det inte var på våren. Ibland slutade de inte alls.
Livet gick märkvärdigt nog sin gilla gång ändå. Men en dag stod Sigurdh på nytt på redaktionen. Den här gången hoppade inte telefonapparaterna. Den besökande var mild och stilla och uttryckte bara sin undran över hur tidningen kunde bära sig utan hans karikatyr varje vecka. Skulle det inte vara lämpligt att i nästa nummer ? Då kom Sigurdh igen och allt var som det skulle.
Sigurdh var tandläkarekandidat, men en sådan som skrev vers mer än plomberade tänder. Slutligen skrev han så mycket vers att han inte alls plomberade tänder. Han blev helt och hållet författare och journalist. Över hela hans lilla ljusa uppenbarelse med de trogna, svekfria blå ögonen låg något försök till stram militär. Han trodde alldeles säkert att han såg ut som en ung löjtnant.
Varpå Sigurdh svarade: Jag kan väl inte simma när jag inte känner botten under fötterna! Affären med Norge avgjordes så småningom utan Sigurdhs ingripande herr Mickelsen fanns tyvärr till hands och Sigurdh fick ett annat intresse i livet utom diktningen och kåserandet i dagspressen. Han ville flyga i ballong.
Den dagen blev grälet så starkt att vi måste ta ett dopp i Baggen för att svalka våra känslor. Vi badade från ett litet badhus. Kan du simma? sade jag till Sigurdh. Visst fan kan jag simma! sade Sigurdh. Varpå han gick ut på djupt vatten och sjönk fort och väl. Jag gav mig efter och lyckades få upp honom levande ehuru något vattenfylld. Du sa ju att du kunde simma, sade den ädelmodige räddaren.
Då han får se mig, håller han in hästen, hälsar och säger: Hör du, skulle vi inte kunna komma överens om att du alltid går på Norra Djurgården? Jag lovade. Och jag tror nästan jag har hållit mitt löfte ända tills döden gett mig rätt att bryta det. Men det gör mig ont att aldrig mera möta Albin Lavén. Sigurd P. Sigurdh.
Sigurdh blev inom kort så känd och populär i Stockholm att en ung skådespelare till och med gjorde hans mask i en pjäs på Djurgårdsteatern. Och längre kan man inte komma. Om man inte möjligen når till vaxbild på Svenska Panoptikon. Men den inrättningen har så föga intresse för unga skalder. Om de inte möjligen begått andra brott och kunna visas i Skräckkällaren.
Ballongen hade slitit sig och gett sig av på egen hand. Man lär ha hittat en liten bit av den nere i alperna, men den biten räckte inte att flyga med. Trots att man hade gondolen kvar. Så det skojades med Sigurdh i de dagarna!
Dagens Ord
Andra Tittar