Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 maj 2025
Och så sade han: Mitt namn är Sigurd P. Sigurdh, får jag lov att slå mig ned? Han sade allt detta på den dialekt som gläder oss stockholmare mest och som vi förgäves försöka härma. Naturligtvis voro vi tillsammans den aftonen. Aftnarna voro rätt långa den tiden, även om det inte var på våren. Ibland slutade de inte alls.
För engelsk publik omsluter vitterhetens begrepp hvarje ämne, som representerar en sida af kulturen eller låt oss säga: hvarje i en litterär form klädd bearbetning af ett stycke kultur. Denna uppfattning är ganska främmande för den bildade allmänheten hos oss. Och Sigurd Frosterus' sex essayer öfver de moderna vapnens uppkomst och utveckling beteckna således ett särdeles dristigt företag.
Han läste gärna, mest Sigurd och Ture Sällberg och Blanche. Stundom blev han under någon dylik festmåltid så mätt att han endast orkade sitta i ett hörn och pusta, och han kom då ofta fram med rent socialistiska tänkesätt, han tyckte synd om alla fattiga och ville att allting skulle delas precis lika mellan alla människor.
Sigurd Frosterus' bok om de moderna vapnen tillhör en art, som är lika ovanlig i finländsk litteratur som den är vanlig t.ex. i
Då han får se mig, håller han in hästen, hälsar och säger: Hör du, skulle vi inte kunna komma överens om att du alltid går på Norra Djurgården? Jag lovade. Och jag tror nästan jag har hållit mitt löfte ända tills döden gett mig rätt att bryta det. Men det gör mig ont att aldrig mera möta Albin Lavén. Sigurd P. Sigurdh.
Intense Life är ett motto för Sigurd Frosterus' essayer. Han dyrkar energien med en hängifvenhet, som inte kunde vara uppriktigare hos någon öfvertygad lärjunge af Stendhal. Hans kult af den skönhet, som är styrka, rörelse och förnuft, har gifvit sin prägel åt hans bok. Tanken träder oss till möte i klaraste åskådlighet, formen är idel böljande lif. Detta ger den litterära behållningen.
Han begick endast det lilla felet, att då man bad honom ta temperaturen i de högre luftlagren, så höll han med handen om kvicksilverkulan, så att man så småningom fick Sigurdhs temperatur i stället för de högre luftlagrens. Men det justerades. Sigurdh blev sedan en hjälte och hyllades till och med av knölfödan. Man blev inte ond på Sigurd P. Sigurdh. Därtill var han alltför god och bra.
Sigurdh hade inte bott länge i Stockholm förrän han blev en av stadens kända figurer. Men han gjorde icke blott sig själv Söndags-Nisse gjorde honom. Den oförliknelige tecknaren Oscar Andersson hittade rätt snart Sigurdh för sitt galleri. Han gjorde honom till en typ som inte alltid var Sigurd P. Sigurdh, men som alltid var en rolig karikatyr.
Vi ha i Sigurd Frosterus' essayer också något annat skådespelet af en personlighet, som i en beständig andlig aktivitet söker och når det mål, som är den samlade, hela lifsåskådningen. Detta är alls ingen fackmannagranskning af doktor Rolf Lagerborgs nya bok.
Sigurd Frosterus' bok om kulor och krut är ett litterärt arbete, alltigenom själfständigt till sitt väsen och sin hållning och gifvet i en form, som intresserar både genom sina stilistiska kvaliteter och de särskilda inslagen af hans temperamentfulla skriftställarpersonlighet. När Sigurd Frosterus' senaste bok i våras ventilerades, karakteriserade jag författarens litterära typ som essayistens.
Dagens Ord
Andra Tittar