Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juli 2025
Jag har hört någon gång om en kvinna, som sade till en man: »Tror du icke, att vad alla kvinnor säga, kan det finnas några, som känna?» Jag minns, att detta föll mig i minnet vid min hustrus ord, och att jag i känslan av deras sanning som svar endast tryckte hennes hand. Jag förstod, att vad hon sagt, var hennes djupaste allvar, och jag visste, att här passade icke ordet sentimentalitet.
Hennes förslag hade väckt till liv inom honom någonting, som han ännu ej riktigt kunde reda ut, men som på ett oförklarligt sätt förband sig med två andra förnimmelser: känslan av att han skulle bli rik och att han älskade Rose. Det tog honom en hel dag innan han fick full klarhet i detta dunkla sammanhang mellan Rose, rikedomen och frimärkena. Och så med ens visste han vad han ville.
Det var oändligt välgörande för känslan att slippa vara föremål för det slags uppmärksamhet, som männen kalla käringsladder, märk väl, när ej de sjelfve göra deras nästa till föremål för detsamma. Hittills hade jag med fullkomligt lugn betraktat det nattliga laget, men i det ögonblick värden tog upp en lång svart butelj, blef jag hetare om öronen, än elden förmått göra mig.
De två och så Pelle Stenberg voro i alla fall de tre bästa i klassen, inte i kunskaper, men på något sätt han kände , utan att närmare kunna förklara känslan. De voro de bästa, var och en på sitt sätt. Han blev stående länge vid fönstret till sitt rum och såg ned i fru Johansons bostad. Han tyckte sig kunna se Josef och Axel röra sig där inne som skuggor.
Men han möter dygden med dess lugna panna, Och han ser dess öga på sitt öga stanna, Och han står besegrad, och af blygsel slagen, Sjunker till jorden hans skyggande blick. Se det gamla lejon, som en nejd föröder; Där en hjord förskingras, där ett offer blöder; Är det stolt i känslan af sitt herravälde, Tryggt af sin styrkas omätliga skatt.
Han rullade med ögonen, som om han väntade anfall bakifrån. Och utan att han själv visste det, började han göra grimaser likt en apa, när den ser sig anfallen, i känslan av sin vanmakt, i ett instinktivt försök att göra sig så fruktansvärd och skräckinjagande som möjligt. Usch, såna fula gubbar han gör, sade en flicka. Han bär sig alltid dumt åt, svarade Märta Gyllencrantz.
Hon var skapad att vara lycklig och sedan få dö, och den dag kom, då det blev en grymhet att söka tvinga henne att leva. Hon kunde icke sörja till en tid och sedan glömma. Hon kunde endast sörja och dö. Glömmande allt vid känslan av hennes öde, borde jag hava vetat, att hon talade sanning alltid, men mest när hennes tal syntes mig underligt och omöjligt.
Ja, sista gången drog han försorg om, att jag fick äta mig mätt ända till leda. Det är ett älskande hjärtas varma, innerliga kärlekstecken jag längtar efter känslan af ömsesidigt förstående, ömsesidig trofasthet. Nu må krisen komma, om den vill. Jag skall icke blinka. Nu må brytningen ske, om den måste ske. På den inslagna vägen ha vi ingenting mera att vinna af hvarandra.
Trodde verkligen inte Axel att om han varit en Strindberg eller en Fröding eller en Nietzsche, Stellan skulle ha märkt det med samma...? Varje gång Axel visade honom några vers han skrivit och läste upp dem, rodnade Stellan å hans vägnar. Han hade den obehagliga känslan av att hans vän hade en skruv lös.
Hvarthän, om icke till sitt hem, sin make; Ty hvarje ädelt sinne bär sitt tvång Och smider pliktens kopparkedjor starka. Välan, hon går tillbaka till de sina, Med känslan kufvad af förnuftets bojor. Hon får ej minnas, vill ej minnas mig; Och snart skall vanan, som det tunga lättar Och det förhatliga gör ljuft och älskadt, Med milda händer blomsterhölja törnen Af hennes olycksaliga förbund.
Dagens Ord
Andra Tittar