Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juli 2025
Detta satt nu lilla Märta och tittade på, och till sist frågade hon Sven vad han gjorde. »Förstår du inte, att jag sitter gröna backen?» sade Sven. Och hans ögon blevo stora av förvåning. Nej, det förstod Märta inte alls. Men eftersom Sven kunde hålla på med det så länge, antog hon, att det måtte vara något obeskrivligt underhållande och därför satte hon sig bredvid honom.
Skulle du vilja hjälpa mig? frågade hon efter en stund. Gärna, om jag kan. Jag tänkte resa härifrån med ångbåten, som går i kväll. Men därförinnan borde jag packa in mina saker. Jag spratt till. Reser du bort? Min röst uttrykte så mycken glad förvåning, att jag kände mig helt generad. Lyckligtvis märkte Agnes ingenting, ty hon svarade lugnt: Om jag på något sätt kan bli färdig.
Jag måste ha betraktat henne med en min av förvåning, som ej kunde missförstås. Ty hon frågade icke mera. Utan att säga ett ord, vände hon sig ifrån mig och gick in i Svens lilla rum. Hon stannade länge därinne, och när hon kom åter, såg jag, att hon gråtit, men icke av sorg.
"Ser du den där lilla flickan, så hon knogar på sin korg, vi skola hjälpa henne bära", sade syster Lydia, och därvid tog hon korgen af Lotta, som af idel förvåning ej kom sig för med att säga ett enda ord. "Ni äro väl bekanta, ni båda?" sade hon till flickorna, som gingo tysta på hvardera sidan om vägen. Ingen af dem sade ett ord, men Greta tog hastigt i handtaget på korgen.
Nu när vi har så förbaskat mycket pengar, så borde vi vara praktiska.» Wiberg betraktade Jönsson med en blandning av förvåning och förakt. »Knubb!» sade han till sist, med en så uppriktig betoning, att det skar Jönsson i hjärtat. »Vi borde använda pengarna så, att de inte tog slut, utan blev mera, så att vi kunde leva herrans glada dagar jämt.» »Hm!» sade Wiberg tveksamt.
Med synbar förvåning såg denne på deras hvita händer och ansikten, som stucko så bjärt af mot de omkringståendes. Ja, han vecklade till och med upp Edesius' tunika för att äfven underkasta hans armar en pröfning. Man behandlade gossarne såsom hundvalpar och kattungar, med hvilka man just icke gör stora omständigheter.
Den svarta tjensteanden hade redan slagit sig ner på framsätet. De två unga männen från vestibulen vandrade i sällskap uppåt staden. »Hvem var det Wille Zimmermann tog emot?» frågade den sist ankomne, ett långbent exemplar med glosögon och en mun som hade svårt att räcka till om tänderna, hvilket kom honom att gå omkring i verlden med ett uttryck af stereotyp förvåning. »Sin mor?» »Sin mor?
Men förvåning hans dotters Hjärta betog, och af aningar fylldes det lekande sinnet. Spegeln glömde hon straxt och nöjet att tänka på kindens Rosiga hy och sitt mörknade hår och sin blick och sin ungdom, Allt förglömde hon genast och sprang till den åldrigas sida, Färdig att söka sig skygd; men hon talade häpen och sade: "Råd mig, gamla Susanna, och säg, hvad måste jag göra?
Därpå började en vandring över plåtarna, varvid den gamla icke kunde återhålla den anmärkningen, att man blir kall om fötterna av att gå på det dumma järnet. Den unga däremot måste då och då ge luft åt sin förvåning över alla de granna och underbara saker hon skådade.
Han steg upp igen, lämnade boken och satte sig att skriva: »Karmides hälsar Rakel för sista gången. Jag tog det steg, vartill min plikt manade mig, och varav vi båda hoppades fastare knutna de band, som förenat oss. Du vet nu utan tvivel, att jag gjorde det förgäves. När jag i dag hos din fader anhöll om din hand, förstummades han av harm och förvåning.
Dagens Ord
Andra Tittar