Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juli 2025
Sjön låg alldeles stilla nu på aftonsidan, och mellan träden sken solen gul och matt, den orkade nu icke elda på så varmt, utan glödde endast borta i väster, luften var redan en smula afkyld och i dalen började en fin, genomskinlig dimma sakta stiga upp ... man var redan långt framme i augusti.
Det uppsteg som en dimma ur jorden, lyfte sig allt högre och försvann i rymden. Jag har spårat dess väg. När det övergav Gäa, vart rösten ur den pytiska hålan och Trofonios' grotta allt svagare, ty den obeskrivliga kraften hade lämnat jordens djup och likasom svävade nu över jordytan, inträngande i människoandarne.
Men Sorgbarn satte sig vid bäckens rand, skådade stjärnorna, som speglade sig däri, och sjöng för dem. Så skredo stunderna, och stjärnorna, den ena efter den andra, slocknade i västerns töcken. Grå dimma blandade sig med mörkret; marken fuktades av arladagg. Då gick Sorgbarn till sin fader, lade sin hand på hans skuldra och sade till honom: Natten lider. Stig upp och följ mig!
Han hade nyss fått en beställning på en julberättelse och han satt och tänkte över vad han skulle skriva om. Det var i slutet av oktober. Höstregnet hade börjat och himlen var grå och mulen. Författaren såg ut genom fönstret. Han såg över en stor slätt ända bort till en vik av ett stort vatten. Slättens gräs var ännu grönt men vattnet därborta var grått av regn och dimma. Jul, tänkte författaren.
En välvillig munter gris af en fots längd, som hade sin lilla bädd och tråg vid spiseln, envisades att vilja vara vår förare, men husmodern tog honom ömt i famn och gaf oss i stället en man, vår unge hygglige värd, till ledsagare, ty himlen var full af skyar och vi fruktade råka ut för dimma.
Tjocknad Låg en hvitgrå dimma än däröfver, Och ej strand, ej våg, ej holmar syntes. "Vill du själf försöka hitta vägen", Sade han, "med båt far ingen annan; Men till fots är färden lång kring viken, Och för dig finns nu ej häst i gården." När den gamle hört det hårda ordet, Gick han tyst till stranden, löste båten Och begynte ro i gråa dimman.
Den brister sönder under de nya idéernas tryck, men dessa förmå inte tillfredsställa hans behof af en samlande och förklarande öfvertygelse, och han ger i ett femtiotal sonetter uttryck åt de stämningar af ödslighet och tomhet, som han nu upplefver: TILL VÄNNERNA. Vi äflas fåfängt. Som ett töcken är på allting ovisshetens dimma gjuten.
Sörjen, gröna lunder! Hon är borta. Hvi suckar du så mången timma, O, tärda bröst? I nattens stund, då blida stjärnor glimma, Hvi bryter genom rymdens lugna dimma Din hemska klagoröst? Begråter du de snabba dagar På lifvets ö? Är det vid minnet af en vår, du klagar? O, fasar du för stoftets milda lagar, Att blomma och att dö? Minns, fågeln sjöng i ljusa salen, Han sörjde ej.
De två följande dagarne hade de visserligen icke denna anblick, emedan dimma rådde, men de fingo en ersättning derför den 27 derigenom, att de alla den dagen sågo solens hela skifva ofvan horisonten.
Och de nickade igen till varandra och skrattade och sade: Tänk när vi blir såna! Men plötsligt lade sig en liten töcknig dimma över Davids ögon. Han slöt dem och tyckte han såg ändå, men allt var så ljust och tilltalande, ibland så strängt gråblått och så fjärran. Han log, han visste att han var i porten till haschischland. Och vinet gjorde honom sömnig.
Dagens Ord
Andra Tittar