Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 september 2025
Äfven här underhålla våra söndagsskolbarn flera missionärer. Herren Jesus ser hednavärldens nöd. Han ser, huru hedningen söker frid men finner ingen, han söker lycka men finner den ej, ja, han ser, huru tusentals människor dö utan att hafva lärt känna honom, syndares frälsare. Därför har han kallat våra missionärer till arbetet bland hedningarne därute.
Nåå, tog han upp när Lundstedt dröjde; vad är det om? Herr pastor; pastorn vet allt! Vad för slag? Det som hänt därute. Nej, inte vet jag något; jag har bara hört lite skvaller, och för resten är det över tio år sen. Var Lundstedt med och gjorde slut på gumman? Jag var med, men jag gjorde det inte. Ja, ni lär ha levat huller om buller! Jag vill inte veta något, och kan inte göra något åt det.
Nu står därute hertigens beskickning. Om än min make, du Klaes Fleming lefvat, de aldrig vågat hit i sådan tjänst! Du svarta sorgdräkt, dig omkring sin själ hvar ädling, som i Finland trogen blifvit sin konung, efter Fleming evigt bäre! Men är vår makt densamma ej som då! Vår kung densamma är, vår sak densamma och hertigen dödsfienden, som då. Tar du emot dem, Stålarm!
Men en av tjänarna berättade för Abigail, Nabals hustru, och sade: »David har skickat sändebud hit från öknen och låtit hälsa vår herre, men han visade av dem. Dessa män hava likväl varit oss mycket nyttiga; vi hava aldrig lidit något förfång, och aldrig har något kommit bort för oss under hela den tid vi drogo omkring i deras närhet, medan vi voro därute på marken.
Grannarne påstodo, att han aldrig gått på Musikaliska akademien, aldrig känt far och mor, och aldrig varit gift. Men det kunde vara lögn det också, ty det var ena rackare att ljuga där på kanten! Och de var dorska och egna därute i havsbandet; där såg de stora sjöormen och trodde på råt, kom sällan åt kyrkan och lade slantar under stenar, förgjorde bössor och kunde otyg.
I dörren stannade hon ännu en gång och sade lågt, med en helt annan och allvarligare röst än förut: Vet du vad, Tomas? Jag har fått en ny lifsuppfattning. Ä, drag på trissor, murrade Tomas. Jag visste inte av att du hade någon förut, tillade han leende. Greta var redan i trappan. Tomas låg och såg på snön, som föll därute. Det var ingen blåst, och den yrde icke längre.
Här sutto vi, när dagens sol lyste, när regnet därute föll, och när nattlampan inne i sjukrummet spred sitt svaga flämtande sken över den vita bädden. Och lille Sven själv, han, vilken våra blickar sökte, som våra tysta samtal rörde sig om, och som vi hade slutat med att önska befrielsen från alla plågor!
Och lärarinnan stängde dörren, på hvilken det oupphörligt ringt under dagen, och gick in i sitt rum, där hon snart slumrade in i sin stora länstol. Hon var trött efter dagens mödor. Men därute sken månen så klart öfver skolhuset och in genom fönsterna. Han lyssnade på julgranarnas berättelser. Ja, hvad hade de icke att berätta, både stora och små, de senare kanske mest.
De sutto tätt invid hvarandras sida; en stor, vacker gosse med bruna lockar öfver den hvita pannan och en liten fint byggd flicka med ett älskligt utseende. Deras stora ögon voro vända åt det håll där jag stod, men de sågo mig icke; de voro båda blinda." Därute sjönk dagen allt mer och den heliga julaftonen bredde sin skymning öfver jorden.
Men Norman hade redan läst sig till Rundqvists tanke och kvick som en ål hade han slinkt ut på kyrkogården, dit Rundqvist snart följde, varpå de båda rymmarne styrde vägen ner till båten. Därute drog en sval sjövind, och de i hast intagna förfriskningarna satte snart krafterna i stånd igen.
Dagens Ord
Andra Tittar