Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 19 augusti 2024


Som grannarne emellertid i regel voro osams och hemliga avundsmän, levde uppsyningsmannen en tid att göra allianser med oväns ovänner; men när dessa kommo ihop och slöto fred, föll den dubbla fiendskapen upphovsmannen. Och nu fick han flacka och fara sin enformiga kurs utan att ta i land.

Hur var det icke nyss här ute, gick han inte in utskänkningen den där Juko, fast gumman hans drog i honom för att honom till fabriken tillbaka. Jag sku' gett honom ett mått brännvin, jag, han aldrig stigit upp mera!» »Nu blir kusin het igen tänk grannarne!

Jag gifter mig med henne, fort jag kan. Det var ett uttryck i rösten, som Kajsa icke förstod. Men hon glömde det snart och tryckte sakta hans hand. Nu har jag bra. Patrons skickar god mat och vin, och Gustafssonskan gör rummet här snyggt i ordning. Alla grannarne ä' vänliga, och Carlson, han som söp, är borta. Här är lugnare nu och riktigt godt.

Han följdes till sitt sista hvilorum af de flesta af grannarne, och den gamle gudfruktige pastorn höll ett gripande tal öfver orden: "Kärleken upphör aldrig". Han visade, huru kärleken kommer från Gud, som själf är kärleken, och huru denna makt kan utveckla sig i ett litet människobarns hjärta och drifva det ända in i döden.

I det tredje, som en gång var mottagningsrum och matsal, musicerade man dagen lång. Der stod ett pianino, utbankadt som en gammal åkarehäst, det ljöd och klagade från morgon till afton. Grannarne våndades, bultade i väggar och tak, beklagade sig för portvakt och värd, allt lika förgäfves. Det spelade nu mera nästan af sig sjelf, detta pianino.

Grannarne påstodo, att han aldrig gått Musikaliska akademien, aldrig känt far och mor, och aldrig varit gift. Men det kunde vara lögn det också, ty det var ena rackare att ljuga där kanten! Och de var dorska och egna därute i havsbandet; där såg de stora sjöormen och trodde råt, kom sällan åt kyrkan och lade slantar under stenar, förgjorde bössor och kunde otyg.

Trägnare sällskap voro för Erland dock två hundar, stora, lurviga, med blodsprängda ögon och skarptandade gap, Käck och Grip, ogärna sedda av grannarne, av vargarne ögnade med hungrig och ilsken rädsla. Från den högsta häll, som lutade över sjön, plägade Erland kasta sig i vattnet. Simma roade honom mest, när blåsten drev fram över fradgande böljor.

Carlsson blev varm under skjortan, när han tänkte sig i den sköna, silkeslena pälsen, tänkte sig skjuten en kälke över isarne, med en luva därtill av ringskäl, bort till grannarne, som togo emot julgästerna med eldar stranden och bösskott, och , kommen in i den varma stugan, kasta av sig ytterplagget och stå fram i svart klädesrock och hälsas med du av pastorn och sitta opp, högst uppe vid kortändan av bordet, under det drängarne stodo vid dörren eller kartat opp fönsterbräden.

Som grannarne emellertid i regel voro osams och hemliga avundsmän, levde uppsyningsmannen en tid att göra allianser med oväns ovänner; men när dessa kommo ihop och slöto fred, föll den dubbla fiendskapen upphovsmannen. Och nu fick han flacka och fara sin enformiga kurs utan att ta i land.

Om vi anse oss ha skäl att klaga, att våra grannländer ett orättmätigt sätt pålägga oss något af sin egen fattigbörda, med hvilka ögon skola väl dessa betrakta ett land, och hur skulle vi sjelfva bedöma ett sådant, som årligen i hundratal utsänder sina döttrar för att hos grannarne låta bruka sig till skörlefnad?

Dagens Ord

appelbergs

Andra Tittar