Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 september 2025
"Stinta, jag tyck du ska följe som förr jag", ansåg Per-Erik. Yttrandet kostade honom en viss öfvervinnelse, ty den hotande faran af tvättning och kamning stod alltjämt för honom. "Tyst", varnade Anna-Lisa och höjde lyssnande upp hufvudet. "De låt inne i lill'kammarn, pojken lef, han vill ha nå'n till sej kanske." Hon smög villrådig, på tå öfver golfvet och stannade vid dörren.
Det var inte utan att i hans saknad blandade sig ett grand medlidande med brodern, som nu ensam och försvarslös, blef den, som Anna-Lisa skulle ryka på med såpa och vatten. Månke hade deltagande framhållit denna synpunkt för Per-Erik, som dock med något af mod och förhoppning i rösten försäkrat, att det inte skulle bli fullt så "huskigt" ändå.
"Ja det kan du vara säker på. Jägmästaren han sade, att han rent af aldrig hade sett så riktigt blanktvättade och kammade barn, som de där tre i bondgården." Maglena och Ante logo hemlighetsfullt emot hvarandra. "Ja, det var nu historien om Anna-Lisa och Per-Erik."
Jag älskar dig så och ångrar mig alldeles gräsligt. Möt i kväll! Din Signe. Anderblad stoppade ned dokumentet. »Sablar!» sade han tyst och lidelsefritt, och fortsatte sitt arbete. Men när han gick till middag, mötte han utanför porten Anna-Lisa, som log med hela ansiktet och gav honom den upplysningen, att han fick följa henne hem. »Tänk, vad du är snäll!» svarade han, mera varmt än uppriktigt.
Det var förfärligt snällt, sade fru Göransson, och så tillade hon av gammal vana: hur mycket är jag skyldig? För all del, mina damer, sade konstapeln och gjorde honnör, det var mig ett nöje att göra er den lilla tjänsten. Amelie och fru Göransson gingo genom allén med Anna-Lisa emellan sig. På Hamngatan sade Amelie: Det var en vådligt stilig karl, den där polisen. Han påminde något om din man.
De höllo sig först undan alla försök därtill, af rädsla för, att man skulle ta kvar dem och föra dem till fattighuset , sen af nödtvång, då det icke fans en än så eländig liten stuga att komma in uti så lång skogen var. "Kom Gullspira", lockade Ante till sist. "Jag lider int höra den olåten på barna. Du få dra 'na ett tag igen Anna-Lisa."
Anna-Lisa svarade ej genast, och nu ropade fru Moll på Greta. Hon bad henne gå ut i köket efter en stor papperspåse att lägga ner Lottas andel af födelsedagskalaset uti. "Du skall få gå till Lotta med detta i morgon, ty i dag är det för sent", sade fru Moll. "Mamma", sade Greta dröjande, "tror du inte, det vore bättre, om Anna-Lisa toge det med sig?
Anna-Lisa blir trött på att gräva i sanden och hon tycker att det är mycket otrevligt att en liten gosse som hon aldrig har sett förut och som hon inte är presenterad för och som har fräknar på näsan , sitter och häller sand innanför hennes klänning, på halsen, så att det rivs.
Knappt tre dagar därefter mötte Anderblad åter sitt öde på Hamngatan. Hon var smärt och smäcker, och rörde sig med en grace, som ställde hans dittills så dyrkade Anna-Lisa totalt i skuggan. »Hon eller ingen», tänkte Anderblad, men beslöt samtidigt att det första alternativet skulle bli hans musik. Just då hälsade en av hans bekanta på henne och blev ögonblickligen huggen i kragen av Anderblad.
Så Maglena stod ej längre ut hon heller, utan gaf till en skälfvande gråt, som hade bra stor likhet med småstintornas gallskrik. Anna-Lisa, ja underligt att tala om det, hon var ju ändå stora flickan, på elfte året. Om det nu kunde vara för att dagens mödor varit för tunga, eller det att hon alltjämt hade den tallriken med kall gråblänkande vattgröt för sig utan hopp att nå den. Hur som helst.
Dagens Ord
Andra Tittar