Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 september 2025
Att nu icke David kommit ända till Guds egen boning, är ej så underligt, då icke en gång det gemak, som brudgummen håller på att iordningställa för sin brud, Joh. 14, öppnas förr än efter brudeskarans upplyftande. Men hvad Petrus här talar om, är intet af allt detta.
Hon hade Elsa med sej. Vad öppnade du på? Ä inte flush bättre en full hand? Inte när alla kort ä me. De va lögn! Ta hit lexikonet! Ring upp Berggren! Han vet det! Så långt har man hunnit, då dörren sakta öppnas och en liten gosse med ljusa lockar blir synlig i dörröppningen. Han är klädd i en lång vit skjorta, vars nedre kant täcker hans bara fötter.
"Det, som nu är , eller det, som skall komma." Tessalonikerna hade icke blifvit förskräckta derför, att det hade blifvit dem sagdt, att brudgummen vore alldeles färdig att komma, ty derefter stod deras innerliga längtan, utan derför, att de falska profeterna hade sagt, att Herrens dag, det är de straffdomar och den vrede, hvarmed de tusen årens långa dag öppnas, vore närvarande, d.v.s. hade begynt . Paulus hade lärt dem, att Kristus skulle hämta dem hem före vreden, 1 Tess. 1:10, och så påstå dessa falska profeter, att vredesdagarna allaredan hade begynt, under det att de troende dock voro qvar på jorden.
Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava sagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården'?» Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården, men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån dö.» Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I dö; men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.» Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.
Om två dagar skulle skridskoklubben öppnas. Nästa lördag skulle regementsmusiken spela där, om det inte blev så kallt, att spottet frös i trumpeterna. Det hade Stellans far själv sagt. Han var musikofficer det året. Och det var han som bestämde, när och var musiken skulle spela. Alltså var det sant. Och kölden höll. Gymnasisterna fingo sitt slädparti.
Hans börda är dock aldrig svår, Hans ok är ljuft att draga; Han nöjs med hvad enhvar förmår Och bryter ej den svaga; Hans öga efter tron blott ser, Ej på vårt verk tillika; Själf är han den, oss krafter ger, När våra krafter svika. O Jesu, du vår vingårdsman, Hvi öppnas ej vårt öra, Då du så mildt oss ropar an Och i din gård vill föra?
Ögonen voro slutna, och hon såg munnen öppnas vid de djupa, ojemna andedragen. Det var nu ett litet barn, tyckte hon, ett helt litet. Återigen skulle hon böja sig för att kärleksfullt upptaga barnet och i öm lycksalighet trycka det intill sig, men hon förmådde det ej; hon förlorade medvetandet.
Han satt allena nu. Sin hand han räckt Nyss till god natt och lämnat sina kära, När plötsligt han, ur hvilans drömmar väckt, Såg dörren öppnas och i snöhöljd dräkt En vandrare hans bonings skygd begära. Han såg och såg. En rysning genomfor Hans hjärtas djup, när han den komne kände.
Kan icke längre undvika att torna på en av hans dosor, i vilka apologetiken förvaras, det vill säga, en samling motbevis mot alla förutsedda invändningar mot kristendomen. Mycket rätt: jag rör oförvarandes vid fjädern, locket öppnas, min makt är slut. Nu ler han och säger: Det är väl ingen hemlighet för dig, att jag är absolut motståndare till alla dina meningar. Varpå vi gapskratta!
Nu höjde sig den lilla äfventyraren upp och väntade att se den vidare följden af sin intrig. Det förgick också icke många ögonblick, innan han såg ljuset förflytta sig från hushållskammaren till köket, och straxt därpå hade han den stora glädjen att höra farstudörren öppnas helt sakta och den gamla Sanna med all den ömhet, som låg i hennes röst, framhviska därur ett bevekande: kis, kis, kis!
Dagens Ord
Andra Tittar