Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 september 2025
Singoalla, fortfor Erland, jag vill dricka av ditt blod; vill du dricka av mitt? Ja, hellre än av öknens källa, svarade Singoalla. Erland blottade sin vänstra arm, ty den vänstra armen är närmast hjärtat; men då han upptog sin jaktkniv för att tillfoga sig ett sår, bad Singoalla, att hon skulle få göra det. Därtill samtyckte Erland.
De flesta, äfven större floder i Palæstina uttorka till sommaren och fyllas åter af regnet. *Och i sin fägring strålar åter jorden.* Resande kunna ej nog utmåla den förändring och det lif som i Palæstina af en regnskur uppväckas i det af hettan förtorkande landet. *Och öknens Konung sjelf, för honom skygg, Bland Jordans snår sig rytande fördöljer.*
Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden. Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet. Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror. Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka. Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
Äfven ibland öknens törnen Ser han blott Olympens salar Och i trollets armar äfven Endast huldgudinnans bild. Hjärta, hjärta, hade jag dig framför mig! Låge du, oroliga, i min hand här, O, då skulle hastigt min trogna omsorg Bringa dig lugnet! Som en mor sitt barn, jag dig skulle gunga, Föra, sakta vyssjande, fram och åter, Tills du upphört klaga och nöjd din plåga Glömde i sömnen;
Se, kaldéernas land, folket som förr ej var till, de vilkas land Assyrien gjorde till boning åt öknens djur, de resa där sina belägringstorn och omstörta stadens platser och göra den till en grushög. Jämren eder, I Tarsis-skepp, ty edert fäste är förstört.»
Ännu har under vida skyn Ej något skapadt mött min syn, Så armt, så hjälplöst och försmådt, Att det Guds vård ej röna fått; Den ser jag här, Ehvar jag är, Den ser jag fjärran liksom när. Hvem kläder blomman på grön äng, Hvem bäddar fågelns bo och säng, Hvem visar genom öknens sand Åt hjorten väg till källans rand? Ar det en ann', Är det ej han, Vår Gud, som allt af kärlek kan?
Abbas jublade högt, men tvärtystnade hastigt, lade händerna i kors öfver bröstet och bugade sig sägande: "I den barmhertige och milde Gudens namn, ära vare verldens beherrskare. Jag är beredd att följa dig hvart du vill, mina tjenare kunna försälja mina hjordars öfverflöd". Alhejdi, varsnar du dammolnet der vid öknens rand, vet du hvad det bådar?
Han vidgar sjelf den med sitt svärd, Han fyller den med hopp och drömmar, Lik vandraren i öknens sand, Hvars blick sig trollar der ett land Med lunders sus och svala strömmar. Hans lit då likne Jordans tåg, Men hennes är blott Kidrons våg, Som höljd af bergens skuggor rinner, Och vid den sorgsna banans slut, I Dödens haf men ej förut, Den stolta flodens bölja hinner.
Ingen fanns, som ropte folket samman, Ingen gaf ett råd och ingen lyddes, Förrn han syntes, förrn ur öknens klyftor Tiggarsonen kom med kungapanna Och hans röst, som ljöd till strid, förspordes; Då flög eld igenom hvarje hjärta, Tvekan flydde, honom kände alla, Och med honom gick vår tropp mot svärden, Som en stormvind in i vassen bryter. Se mot kyrkan!
Hvem nedsteg att din lott behjärta? Hvem löser dig Ifrån förgängelsens och dödens smärta? Din bön är blommans bön, bedragna hjärta: Se hennes stoft och tig! Och njut den nakna öknens manna, Minutens fröjd, Och vandra framåt med en molnfri panna! Du är en främling här, du får ej stanna Förrn på ditt Kanaans höjd. Där ofvan stjärnorna du äger Din rätta hamn.
Dagens Ord
Andra Tittar