United States or Equatorial Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nej, han gifte sig med en bonddotter och for till landet... Ah!... Lefver han ännu! Det vet jag icke ... jag har mitt arbete här i staden. Herre Gud, tänk om han lefver! Liisa, du är bestämdt en bra flicka, du må prata emot hur mycket som helst; du är en bra flicka, erkänn det! Åh nej, madam Lundqvist, jag är allt en dålig flicka, jag; jag vet det mer än väl.
Det går bra! CECILE. Nåväl? FRUN. Nåväl, tvärtom! han har drifvit gäck med oss båda två! CECILE. Huru? FRUN. Han är förtjust öfver våra förföljelser! CECILE. Åh! FRUN. Han har ledt bort bäcken bara för att få det derhän! CECILE. Ja, men af hvad skäl? FRUN. Af det skäl att
Nå, säg bara ut, kära Naja, om inte mamma har någonting emot det, jag vill ge dig allt hvad jag kan, bara du eftersom du ifall du ja efter du, kära goda Naja, är snäll och öm mot mitt kära lilla barn. Åh, med barnet har det ingen fara, bara frun inte pjoskar så förskräckligt så'na här ungar är det ingen nöd med, och godt om dem är det också. Men hvad var det du ville, Naja?
Han vill inte betala! ropade kusken. Ah, porcamadonnacorpodichristosacramentoporcodio! han vill inte betala, men han skall! Han skall! Fem francs! Betala! Betala, min herre, sade den fete polisen. Ni har åkt droska; ni måste betala. Jag har givit engelsmannen pengar att betala med, sade jag. Min röst var brusten. Var är denne engelsman? sade polisen. Han har försvunnit, ropade kusken.
Där tappade du en ring. Han ligger vid dina fötter. Ah! Rakels ring! Underpanten på min lilla judinnas flamma! sade Karmides till sig själv, i det han från gatan upptog ringen och fäste honom vid sin guldhalskedja. Prisade vare dina skarpa sinnen, Olympiodoros! Jag ville icke förlorat denna klenod för min kappadokiske Akilleus. Jag förstår dig, du nye Alkibiades. Ack, trefalt lycklige vän!
Och de randiga ullstrumporna löjtnanten hade kommit på sitt kritiska humör dem visar du också. Som hofdam, min engel, döljer man sina strumpor, åtminstone i kungasalen, vid tronens trappa! Åh bevars, hofdamer må väl kunna ha' ben, de också, fast de inte behöfva vara några stickor eller tuppben som dina bekantas... Nå lemna nu det der, hvad blef det se'n med Atte?
Se jag är främling i stan, kommer just från Amerika. Det är ett land det, skall jag säga herrn. Det är annat än Sweden.» Den ljushårige log överlägset. »Yes, jag vet! Kommer också just därifrån.» »Åh, nä men det var roligt »
Hon talade i korta satser, uttrycksfulla liksom Expressionstämman på en kammarorgel, blåsande och sentimental, affekterad och hjertnjupen. Gud! fru Bäck, det är förfärligt med de pigorna! Hvad man måste lida! Hade jag inte mina barn, så! De är' i stället något, de! Det är roligt för en mor, skall jag säga. När Dion föddes, min lilla vän, så hade han, åh herre Gud! Tänk! Segerhufva!
Du är ingen bildad karl, Pelle, som inte kan se, att det här var ett ovanligt distingueradt negerexemplar.» »Nej, men du är väl bildad, du?» »Jag är hungrig. Jag kunde ha lust att slagta dig om du inte var så rå.» »Åh, hvad råheten beträffar...» »Ja, och så tycker jag inte om fårhufvud.» »Inte? Du som är så egenkär.» »Nej. Det är det värsta jag vet. Har du aldrig märkt det?»
Jag gjorde så, och vi knäppte samman våra fingrar, medan jag ännu satt och såg upp i hans ansikte. Låt mig få omfamna er. Nu skall jag gå. Jag reste mig upp, och han slöt mig in till sig. Tänk på mig med vänskap! Jag måste vända mig om och trycka näsduken mot mina ögon. Ah, skiljas, skiljas! Vi stodo vid byrån med toalettspegeln, där han första gången hviskat »du» i mitt öra.