Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 juli 2025
»Stackars min gosse!» det låg en oändlig ömhet i tonen. »Vet du jag har heller inte varit riktigt glad sedan dess. Och därför så » »Så?» »Åh, ingenting!» De hade hunnit hennes port, och hon räckte honom sin hand. Han tog den, sköt henne före sig in i porten och kom tio minuter senare ut med belåtet, om än litet tankfullt utseende.
»Naturligtvis» han stack förtroligt sin arm in under hennes »hvar skulle jag annars vara?» »Åh jag tänkte » Hon framkastade det endast på skämt; men han afbröt henne. »Du får inte tänka sådana dumheter!» Och han skakade hennes arm med låtsad häftighet, liksom i vrede.
Och nar jag så är ute, har jag ingen ro. Jag tänker alltid: om jag varit hemma hade jag kunnat arbeta. Jag känner hur tiden rinner mellan mina fingrar och der blir intet gjordt.» Det slog sig som en hand kring hennes strupe. Hennes barn! Hennes son! Åh, i detta ögonblick kände hon hur kär han var henne. Men hon skulle icke ge tappt. Hans modlöshet borde icke få smitta henne.
Hvarken kallt eller varmt bara ruskigt och grått. Det stämmer alltid lynnet så trist.» »Åh», sade modern, »man får strama upp sig. Icke är det lönt att gå och låta vädret taga kommando öfver sitt lynne. När man sitter inne och arbetar märker man ju för resten knappt hur det är utanför.» »Nej. Om man bara rullar gardinerna ner och har lampan tänd hela dagen. Jaha, och så ifall man gnor.
"Åh, hon låter mig nog få följa med de andra gossarne", sade Frits. "Jag säger ingenting om att jag tänker förtjäna penningar, det skall jag öfverraska henne med till julen."
CECILE. Jag är inte ond på er! ERNEST. Åh, det är inte nog!
Åh, jungfru Sigrid! Se så blek hon är, den lilla ängeln slokar sina vingar, som om hon vandrat öfver lik och blod, som om hon varit ner i fängselhvalfven och sjungit Johan Flemings kärleksvisor till kedjors rassel. Det var god idé! God morgon, fröken Stålarm! Sa' jag Blodarm! SIGRID Hur mår du Daniel? DANIEL HJORT. Tackar, ganska bra, om blott jag undantar en ryslig dröm i går på aftonkvisten.
"Hvem är hon min lilla?" frågade den hufvudlösa damen, hvilken jag gissade vara den andra af de nyss utflyttade: "visst tycker jag, att jag nångång sett henne på de stora balerna derborta på divansbordet, der hon tycktes dansa med hvem som bjöd opp henne, utan allt val." Sockerfiguren på blå bandrosen hviskade nu sagta: "ah ma chére, ce n'est qu'une cuisinière!"
Jag är så rädd att ha fördärfvat någonting med mitt träbildsexperiment. Om han tar mig på orden och låter mig sköta mig själf! Åh, herre Gud, om han aldrig, aldrig mer ! Nej, nej, nej! Det må gå hur det vill, men det experimentet upprepar jag icke. Jag vill icke spela komedi. Det är dåligt och lågt.
Aina Berg och Bella hade smått funderat på att vandra till Karis Lojo och helsa på Verna Sommar, de voro genast med om saken. Alma Brennlund och Lilli Enestam gåfvo halfva löften, de tänkte med en viss ängslan på obeqväma skor och ändlösa dammiga vägar. Än du då, Hanna? frågade Bertha. Jag vill gerna ha dig med. Kan icke, svarade Hanna kort. Åh prat, nog kan du! Hvad skulle hindra dig?
Dagens Ord
Andra Tittar