United States or Western Sahara ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var en präktig gubbe, oaktadt han säkert var lika genompyrd af dålig, usel tobak, som vår svenska bokmarknad af öfversättningsliteratur, och jag förvarar med tacksamhet den vandringsstaf han skar mig af god fjellbjörk. Det regnade på morgonen och var betydligt vått på gångstigarne, men vädret blef bättre uppåt dagen.
Fast jag står mitt i månskenet... jag kan varken hitta dörr eller lås. Jutta trevade darrande på de stickiga stockarna utan att se, hur nyckeln blänkte. Slutligen stötte hon emot den med armbågen och sköt upp dörren framför Valdemar. Drottningen satt ännu kvar på sängkanten, fast nästan avklädd, och småtärnorna höllo på att gnida hennes fötter med ett vått handkläde.
Kalle svarade först efter en stund: Slår di en tills rottingen går sönder i den här skolan? Dä vet ja inte. Ja har aldrig vatt mä om dä. Har du? Kalle skakade på huvudet: Nä, men i Malmö va dä en gång en pojke som fick klasstryk. Han sa dä gjorde ont. Skrek han? Kalle nickade: Han vrålade alldeles djävrigt. Det blev åter länge tyst. Till sist sade Stellan: Men dä ska inte vi göra.
Nu började Stellan gråta, av upplöst spänning, av medlidande med sig själv och så småningom också därför att han kände sig kunna ha fördel av att gråta. Ja-aa-aa, di har vatt så stygga, så styggg Va har di gjort me en? Di har vatt så stygg hick ggga så-ååå! Han pressade huvudet in i hennes mellangärde och snyftade ännu högre, för den slutliga effektens skull: Ja vill inte gå i den skolan.
Gå på du, min gubbe, du är väl snart trötter, om jag känner dig rätt! muttrade den utfrusna jägarn, som längtade komma till årorna för att bli varm i kroppen. I detsamma kände han vått om fötterna och hörde båten skrapa i botten. Lägg av då, kommenderade han sig själv, reste sig för att ta yxan och kapa men satte sig ögonblickligen ner igen.
Axel hade haft flera motiv till sitt bad; först ett bestämt behov att få svalka sig och släcka den förtärande elden, men sedan också begäret att genom en bravad sätta flickan i brand för den modigaste och mest riskerande av tillbedjarne. Men det låg inte för den kloka Mari, som bara förebrådde hjälten att han vätt ner sig.
Kalle svarade honom med en matt, ointresserad blick. Jo, ja har en sån stilig idé. Vi ska bli fosterbröder. Vi ska blanda blod. Kalle såg på honom med samma matta, ointresserade ögon. Du vet, vikingarna, när di vatt i livsfara, så blandade di blod och så bildade di fostbrödralag och lovade att dela ljuvt och lett tillsammans och att alltid hjälpa varandra, du vet.
Ty då skall hela landet, både vått och torrt, förgås. HERREN skall icke vilja förlåta honom; nej, Herrens vrede och nitälskan skall då vara såsom en rykande eld mot de männen, och all den förbannelse som är uppskriven i denna bok skall komma att vila på honom, och Herren skall så utplåna hans namn, att det icke mer skall finnas under himmelen.
Kalle stod ännu kvar. Kommer du inte? ropade han som i ångest och stannade. Stanna inte! ropade Kalle tillbaka. Stanna inte! Stellans ögon blevo plötsligen alldeles stela av skräck. Och ögonblicket efter gav han till ett gällt, hest skrik. Det krasade under honom. Han sjönk, drogs ned av något isande kallt och vått och tungt. Opp mä armarna! Opp mä armarna! ropade Kalle. Hör du inte! Opp mä dom!
Det var likväl något vått på kudden, det måste vara blod... Vinet tyngde hans huvud; han föll tillbaka mot kudden och somnade tungt. Klockan slog tio i Adolf Fredrik, då konsul Arvidson gick in i det gamla förfallna hus, där Tomas Weber bodde. Värdinnan förklarade, att han troligen ännu sov, ty han brukade aldrig stiga upp så tidigt, och knackade ett par gånger sakta på hans dörr.