Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 oktober 2025
Något måste man ju värma sig med i denna förbittrade kyla. Ett glas? Hanna log sorgset. Jag räknade redan tre. Vet du icke huru lätt sådant blir en vana? Jag hade en kusin, som var en bra gosse, tills dåliga kamrater fingo inflytande öfver honom. Nu är han en försupen stackare, som ingen glädje har i lifvet. Hon tystnade. Hon visste ej rätt huru hon skulle nå fram till hans hederskänsla.
Korporalen tystnade åter för en liten stund och tycktes försjunken i sina minnen. Sven masmästare torkade med avighanden sina ögon, i vilka en fuktig glans var synbar. Såsom läsaren redan vet, hade Svens far stupat i kriget mot Ryssland.
De gingo omkring mig och sågo på grannlåten och sade gång på gång: 'O, så vackert! 'Utmärkt! Ja, just dessa ord använde de, jag minns dem mycket väl." Och granen tystnade. Han var själf förvånad öfver att han icke hade mer att berätta om julaftonens glädje och prakt. "Men hvad sade julens ängel, som lofvade besöka oss?" "Han var inte där. Han var väl på något annat ställe."
Det låg i tonen nästan en beskyllning för osanning, men hon låtsade icke om det. »I natt», svarade hon blott. Och så tystnade de båda för en stund. »Egentligen är det underligt att jag har mera minne af pappa än af dig», sade han till sist. »Nej, det är inte underligt. Alla barn afgudade honom. Han hade lika lätt att vinna små som stora.»
Han hade själf fått kärlek från kärlekens källa och därför var hans hjärta varmt, och därför strålade hans ögon med en underbar glans. Alla barnen i staden höllo af honom, hur skulle de kunna annat, han såg så vänligt på dem. Pojkarne, som stodo i gathörnen och rökte cigaretter och använde fula ord, tystnade, när han gick förbi.
"O, Teodor", snyftade Eva och lade sin hand på broderns axel, men tystnade plötsligt. "Nå, än sen då?" Tvekande och förlägen fortsatte hon: "Du bad ju 'Fader vår' i förmiddags?" "Ja, visst gjorde jag det. Men hvad har det med denna sak att göra?" "Bad du då inte, att Gud måtte förlåta din skuld så som du förlåter dem, som göra dig något ondt?
Och eftersom vi nu mötas för sista gången, så återlämnar jag den ring du gav mig, Karmides. Se där! Rakel lade ringen i hans hand och tystnade, ty tårarne, som hon icke längre kunde bekämpa, hotade att kväva hennes röst. Rakel, sade Karmides, dina fäders gud må skåda i mitt hjärta och döma det! Har jag handlat orätt emot dig, så må han straffa mig, såsom den hämnande rättvisan fordrar!
Och hon lyssnade, som om hon hört på en märkvärdig främmande fågel, hvilken hon känt till i sin längese'n bortglömda ungdom. Slutligen tystnade han. Det skymde starkt och ifrån ån steg dimman upp. Han såg på henne alltjämt hans ögon växlade uttryck, det kom något vemodigt i dem, någonting frågande och beklagande.
En matt, genomskinlig halvskymning utbredde sig över insjön och fälten och den lilla hyddan. På avstånd hördes skällkornas bjällror och vallhjonens rop, varmed de samla den kring skogsdungar och ängar spridda boskapen. Det tystnade alltmer: naturen beredde sig till nattens vila.
Rösten sade: Sitt stilla, gosse, och sitt lätt. Väck icke dem som sover. Basilius satt stilla med hängande armar, huvudet bakåtböjt, det vita lilla ansiktet solbelyst, leende, med slutna ögon. Kärran rullade sakta, sakta, visslingen ljöd icke längre så skarp, dämpades för varje varv, tystnade. Kärran rullade sakta som om den befarit en bräcklig bro. Stannade.
Dagens Ord
Andra Tittar