United States or Andorra ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han tystnade plötsligt. I snödrivan vid deras fötter tycktes en mindre jordbävning äga rum, och plötsligt reste sig ur dess vita famn en översnöad figur, som med ett oartikulerat vrål gav den överraskade John Oxelgren ett slag, så att han utan ett ögonblicks dröjsmål intog figurens plats i snödrivan. »Zackeus!» ropade Rosa, som kände igen figuren. »Försvara mig!»
Han tystnade, Louise kände, att han ryckte till och släppte hennes händer. Hon hörde också, att någon kom in i rummet. Men först då Evelin började tala, slog hon upp ögonen. Evelin stod i salsdörren, hon var i nattdräkt och hon hade synbarligen svårt att hålla sig upprätt. Hennes ansikte, som var vänt mot mörkret, kunde Louise icke se. Jesus, kar, ge mig en skvätt! bad Evelin.
De förtappade få återvända till hans faderssköte. Ynglingen suckade djupt och tystnade. Petros sade: Min son, du tänker måhända i detta ögonblick på din jordiske fader, den okände, som gav dig livet. Ja, du själv väckte den tanken, när du i afton lät mig skriva mitt testamente. Du undrar utan tvivel, att jag manade dig därtill. Ja, vad har jag att bortgiva?
Envisades man med att ringa, tystnade klockan snart av sig själv, eller av någon annan. Kom man däremot in, såg man sig först i ett naturaliekabinett, med herbarier, uppstoppade fåglar, insektslådor och akvarier; senare i ett förmakslikt studerrum, som bar spår av en halvförgången lyx.
När barnet då tystnade, slöt också hon sina ögon och föresatte sig att somna. Hvad vann hon dermed, att hon plågade sig sjelf med bekymmer; bättre att lemna allt i Herrans hand. Holpainen var förståndigare, då han låg der och sof tungt vid hennes sida! De hade ju den gemensamma bördan att bära; kunde den ena bära den lugnt, hvarför kunde då inte den andra också göra det?
Och dernäst en fasthet, som orubbligt fasthåller vid det, vi anse rätt , utan att bortblandas af olika meningar och åskådningssätt. Hanna tystnade, hon ville ogerna vara moralpredikant, men flickornas ögon bådo henne enträget om mer.
Jag satte mig midt emot honom som vanligt och stälde i ordning maten för barnen, sade med låg röst hvad jag hade att säga dem och undvek att se åt Antti. Därpå tystnade jag också, och intet annat ljud hördes än knifvarnas och gafflarnas skramlande, ty äfven barnen åto för att stilla den första hungern så hastigt, att de icke sade ett ord.
Du minns, att hans hand stack ut genom rutan. Det var precis som om han Han tystnade. Abraham sade: Ja, det var ju en tillfällighet. Fast det såg hemskt ut. Ja, ja. Men så ligger jag och tänker. Ja, det är ju sådana där idéer. Men jag tycker nästan jag tycker nästan, att jag borde ha tagit honom i hand Såna idéer, sade Abraham.
Då steg länsman upp, tog kvinnan mellan sina händer och skakade henne, så att huvudet slank fram och tillbaka. Tiger du nu, kona? Jo, det är jag vand vid, svarade sväran och tystnade. Länsman återtog sin plats, belyst av ljusringen. Han såg varken på den ene eller den andre utan skar sin penna, filade och skrapade. Slutligen sade han: Det är tråkigt, det här. Både för Larsson och hans mor.
Hade du ledsamt i går kväll, Lisi? Nej, inte alls. Jag såg henne öppet i ögonen. Värkligen, Lisi liten? Var du så förståndig? Jag svarade ingenting. Äfven hon tystnade för ett ögonblick och betraktade mig. Hör på hon såg på Antti nu skall jag fråga dig en sak. Hon vände sig om och sänkte rösten, då hon fortsatte: Är du fallen för svartsjuka? Agnes!
Dagens Ord
Andra Tittar