Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 september 2025
Jag satt just och tänkte på dig. Af hvilken anledning? Har du redan hört om den sista förlofningen? Nej, och inte bryr jag mig häller om att höra. Bryr du dig inte om? Hvem skulle inte bry sig om förlofningar? Trefligare nyheter kan det väl inte gärna finnas. Det kan jag inte tycka. När två älskande finna hvarandra och blifva lyckliga? Och då man vet att detta är idel inbillning. Blifva lyckliga?
Derför satt hon och väntade främmande; men ingen kom. Och John gaf sig lika litet nu som förr tid att vara tillsammans med sin familj. Antingen var han upptagen ute, eller också satt han i sin kammare vid skrifbordet och arbetade. På detta sätt började Alma småningom tycka, att all hennes möda ändå hade varit förgäfves spild, då hon ej hade något motsvarande nöje deraf.
Der är väl ingenting i nu, som vore bättre att ha här hemma? Nej, ingenting. Du skulle kanske se efter först. Nej, mor, der är ingenting. Gå då, barn, och kom ihog hvad jag sagt dig så många gånger: Fan tar den vilse far. Arbeta, håll dig ren, var aldrig lat, ty börjar du med det en gång, så... Och mins att djefvulen helst tar dem, som tycka om att ha det smutsigt omkring sig.
Han sade: Säger du, att Valborg aldrig ska komma som hustru till Sutre? Är det betalt för gammal ost? Gästgivarn lutade sig tillbaka i bänken, såg upp i taket. En kunde tycka så, svarade han betänksamt, men det är det inte. Och inte skulle jag stå så hårt på det, om det inte varit fars ord in i det sista, att sönerna skulle ha hemmadöttrar. Om de eljest gifte sig. Det vet I, mor, att han sa
Vore nu utvandringens konto nämligen hvad dess inflytande på landet beträffar afslutadt med denna sista post, så kunde man ju tycka, att "credit"-sidan i det hela ställer sig ganska fördelaktig.
»Skola vi först krafla oss dit upp och så tillbaka hit, för att slutligen gå 3 kilometer landsväg till gästgifvaregården?» sporde jag, som började tycka att det hela artade sig till en liten vandring på 8 á 10 kilometer på aftonqvisten. »Naj da! Der går en ben väg från Jons gård ned till stationen», ljöd det enstämmiga svaret. »Sätt i väg då!»
Emellertid hoppas jag, att du skall må bra här, förbli ostörd och sova gott. Sara hade under tiden tagit av sig sin hatt, lagt den på en stol och kom fram till sin reskamrat med en vänlig åtbörd och svarade: Gör som du vill, och sitt därute var du behagar, Albert. Jag kan väl tänka, att du skall göra väsen av det här enda, hyggliga, vackra rummet, och tycka det är dumt för att det är allenast ett.
Skäms, barn, att stå kvar här och inandas en sådan vämjelse. Gå med din jungfrudom till konungen. Allt är hans. Åt honom fagra ord. Vad han än finner på, svarar folket bara: Vår gode konung! Han väntar på sin unga fränka. Gå nu, men torka först över läpparna med ärmen, efter du så länge har stått och talat med mig. Han kunde annars tycka, att du har fått en okysk smak.
Hem skrek en af flickorna, en murbrukstillblanderska från ett af byggeragen, hem, hvem talar om hem här? Bry vi oss om hem, vi som nu engång kommit hit! Tror hon vi ha några våningar, efter hon talar om hem! Eller hustrur och barn? Tror hon det, madam? Här ä' vi bara gamla ungkarlar, och ge tusan allt hvad hem heter! Vi tycka om friheten vi! Hurra för den!
Så sa jag till honom en kväll: »Bed till Gud, Harald lille, att Han låter dig bli frisk igen!» Men pojken bara riste på sitt lilla, svettiga hufvud. »Kan du inte bedja med barnslig förtröstan?» sa jag. Han svarte inte på en lång stund. Inte kan Gud tycka om att jag ligger och ber att få slippa komma till honom? sa han långt om länge. Jag blef så förbluffad, att jag fick inte fram ett ord.
Dagens Ord
Andra Tittar