Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 september 2025
Lotta var nu icke blek längre, hon hade den egenheten att bli röd, just då hon minst ville det; och så blef hon ledsen på sig själf och skrattade, för att han inte skulle tro, att hon alltid satt och latades så här. »Joo, jag är nog rask, jag satt bara och såg på träsket», sade hon, »fisken nappar så bra i kväll; vi får regn i natt.»
Men än på det lutande torpet vid stranden Höll sitt öga hans vän och mindes den åldrige fiskarn, Hvilken från barndomsåren han där sett vistas och lefva; Honom han mindes och frågade nu sin syster och sade: "Lefver han än, den gamle, och ser man hans julle på träsket Likasom förr, när morgonen gryr eller aftonen nalkas?
De trängde sig in i buskar och snår, spredo sig på de olika stigarna och gingo från gård till gård. De skickade också bud till Älg Klubbehövding och hans män, och hela dagen hördes deras lurar kring träsket. Men all möda blev lika lönlös, och när Folke Filbyter tredje gången red förbi skurdtemplen, höll han in den flämtande hästen. Han tillsade trälarna att bryta ned templen, ett efter ett.
Bröderna i långsam vandring hunno Det bestämda stället, där vid träsket Tallmon öfver dalens väg sig höjde, Och, af skogens snår försåtligt dolda, Riktade enhvar sin blick långs vägen.
Sex skidlöpare, dröjande kvar vid bytet att vakta, Suto på snön i en rund och förnöjdes af mat och af brännvin; Petrus igen och med honom den aktade herr kommissarien Tågade långsamt fram mot sitt hem på det glimmande träsket.
Nu må jag prisa mig säll, ty jag äger ett hem, då jag lefver, Äger ett hem, då jag dör, där en vän och en annan kanhända Stannar och säger: 'Se här göms Aron den gamle från herrgåln. Träsket ljuder ej mer af hans morgonsånger, hans giga Klingar i stugan ej mer; men den åldrige sofve i frid här!` Sade och grät af glädje och tömde det fradgande ölet.
Men midsommardagen grydde, folket Vaknade i stugan; äldre, yngre Klädde sig i högtidsdräkter, alla Ville skynda nu till Herrans tempel. Hos den gamle väcktes samma längtan, Och han gick till värden fram och talte: "Låt mig följa dig i dag till kyrkan, Käre broder! Våren ut jag sutit, Full af krämpor, i mitt hörn vid muren Och ej hört Guds ord på halfva året." Värden viste ut mot träsket.
»Neej ... efter gasten ... han gjorde hennes spår likaväl osynliga, och så gick di till träsket ... där slogs di vid vaken ... dit ville nog Lotta inte! Vi ha alla sett märken efter fingrar med blod.» »Hon skulle inte ha stridt med de mäktiga», invände kvinnan från smedjan. »Nej ... hon skulle nog den vägen», snyftade Lasse, »hvad hjälper det att stå emot det, som nu en gång ska' ske...»
Inne på en liten gård vid åns utlopp i träsket stod Lotta vid brunnen; hon hade sköljt alla kärlen, ställt dem på kant i rad och stod nu och såg bortåt sjön; där for en liten båt in mellan holmarne och hon undrade om det var Ossi, som skulle ut och fiska eller om han bara skulle öfver till Agreens för att ta sig en liten aftonsnaps.
Våren kom, snön sjönk, skogsbäckarne började sorla, Isen på träsket bytte sin färg, och i glittrande strimmor Öppnade sunden sig ren, och vattenfåglarna hördes. Genast såg man den gamle också. Allt längre och längre Kunde han styra sin färd, hvar gång han syntes ånyo, Tills att af hinder ej mer han stängdes och lätt i sin julle Rodde som förr kring uddar och skär, som grönskade åter.
Dagens Ord
Andra Tittar