Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 oktober 2025
Tiina Katri hade Hoffmansdroppar hemma, hon gick efter flaskan och de hälde den angifna dosen i barnets mun. Dropparne gingo i orätt strupe och barnet var nära att storkna deraf. Genom att gunga henne i ett täcke fingo de henne med knapp nöd att qvickna vid. Hvart har er säng tagit vägen? frågade Tiina Katri, som redan flere gånger riktat sina ögon på den tomma platsen. Värden tog den för hyran.
Vi skola gå och se på staden. Ja. Vi skola släta håret först och knäppa klädningen, talade Tiina Katri inställsamt; jag kommer också med. Låt bli mig, låt bli mig, jag kommer inte, nej, nej, bort bort! Det sista ordet skrek hon fram med hela sin styrka. Tyst, tyst, eller binda vi igen händerna, sade Holpainen. Ni får inte binda, nog skall jag vara tyst. Tyst ... tyst...
Det qväljde till och med mig ibland, isynnerhet när jag gjorde rent i skrubben, fast jag af naturen för resten just inte är bland de ömtåligaste. Gud förbarme sig, man kan ju riktigt dö häraf, mumlade Tiina Katri, när hon började känna det litet lättare. Kom bort, se så, hvad skall du der onödigtvis, sade Heiskanen, som jemte Holpainen gick mot porten. Tiina Katri hann upp dem.
Alla sågo förvånade och frågande på dem. Några stannade nyfiket. Hvad felas henne? förs hon till dårhuset, eller hvart? Hvad gagnar det er att veta det? svarade Tiina Katri. De fortsatte sin väg. Menniskorna följde dem en stund med ögonen och vände sig sedan åter om att gå. Slutligen kom man till Harjula. Tiina Katri gick in för att visa tillståndslappen, och de öfriga stannade på gården.
Reformera er religion; den der läran duger inte mer för nutidens menniskor. Och adjö nu, jag måste vika in i den här gården. Han gick in genom porten och pastorn fortsatte ensam sin väg, tankfull och allvarsam. Sextiden på aftonen kom Tiina Katri från fattigvårdsdirektionens ordförande med tillståndslapp i handen. Holpainen stod då på gården och talade med Heiskanen.
Kära menniska, låt det få torrt på sig, sade Tiina Katri. Hvarifrån skall jag taga det, när det inte fins. I natt smutsade hon ner allt, och jag har ännu inte hunnit tvätta. Petu, hemta hit det der täcket. Nå, nu fryser det åtminstone inte. Hon lindade Anni in i täcket och lät det ligga på magen på hennes armar. Det har visst knip, eftersom det får bättre ro så der på magen, sade hon.
Stick den i väggspringan så länge, sade hon. Tiina Katri och Lopo stälde fram stolar åt männen; sjelfva satte de sig på sängkläderna i knuten. Nu skall jernvägsarbetet börja, sade Heiskanen, i det han tog upp från fickan pipa och tobakspung. Stoppa i också du, Holpainen. Jaså, skall det börja redan. Då kan man åter komma att lefva upp, Gud vare lof, sade Lopo.
Hon lät nu Tiina Katri ordna hennes hår och kläder. Sedan tog Holpainen henne under ena armen och Heiskanen under den andra. På detta sätt gingo de nu att föra henne till Harjula fattiggård, hvilken var belägen ungefär en verst utanför staden. De gingo förut och Tiina Katri följde efter dem. Mari talade hela tiden till dem med sakta röst.
Sålunda sökte han qväfva den ångestfulla känsla, som plågade hans bröst. Men det lyckades honom inte förrän längre fram på dagen, då Tiina Katri på hans begäran hade varit och sett efter Mari. Holpainen följde med henne ut i farstun och der talade de hviskande om saken. Inte felas det henne någonting, så vidt jag kan förstå, sade Tiina Katri.
Hon hade kommit till en hvit hörngård, der det fans en mjölhandel. Hon stannade. Hon kom att tänka på Tiina Katris limpa. Om de der i boden skulle ge åt henne mjöl på kredit, så skulle hon genast kunna ge igen den. Skulle hon våga gå och försöka? Snart skulle hon betala det sedan, när hon fick börja förtjena med handarbete. Hon tog mod till sig och gick in.
Dagens Ord
Andra Tittar