Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 oktober 2025
Nu duger det för er, gossar, men stå inte der så bredt, utan låt också Hellu få plats. Holpainen satt vid bordet; gossarne stälde sig så nära som möjligt och angrepo soppan med glupska blickar. Hellu stod ett stycke ifrån och sträckte fram sin sked. Gå du också och ät; jag skall vagga under tiden, sade Tiina Katri åt Mari. Bakom gossarne tog Mari några skedblad.
Holpainens hår reste sig på ända och han gick förbi dem in. Herre Gud! suckade Tiina Katri sakta, stannade och tryckte handen mot sitt hjerta. Kära barn, gå in till gårdsfolket och stanna der. Säg att jag skickade er. Hon sköt dem mildt ner från trapporna och vände sedan sjelf tillbaka. Ljudet hade förbytt sig till skrik.
Mari kunde gå till doktorn och till apoteket, och med droppflaskan i hand återvände hon sedan litet lugnare till sinnes hem. Hon hoppades att barnet genom dropparne skulle få bättre sömn till natten. Tiina Katri gaf åt dem en liten blecklampa, så att de inte skulle behöfva vara i mörkret. Oljan skulle väl inte räcka till för hela natten, om lilla Anni råkade vara sömnlös, men ändå några timmar.
Han vände sig till Tiina Katri, som darrande stod bakom dem nära spisen. Ge mig tvänne bälten eller någonting sådant. Tiina Katri anade hans afsigt. Hon såg omkring sig och fann Annis lindor. Dem gaf hon åt doktorn, som med den ena band Maris fötter tillhopa och med den andra hennes armar bak ryggen. Derpå trycktes hon åter ner på sängklädshögen i knuten.
Olycklig den, som kommer dit. Om man skulle dö i tid, så att man inte blefve gammal och orkeslös. Underligt att de inte hellre gå och hänga sig, än de härda ut med ett sådant der elände. De gingo förut, Tiina Katri och Heiskanen; Holpainen gick ett stycke efter, med hufvudet nedböjdt och skuldrorna hopsjunkna. Hans steg voro så tunga, att man skulle trott, att han bar en stor börda på sin rygg.
En underlig beklämning plågade honom likväl och han kunde inte frigöra sig från sin fruktan. Om blott tiden skulle lida och Tiina Katri stiga upp, tänkte han för sig sjelf, så att han finge höra, hvad hon menade. Holpainen kastade sig ånyo på sin bädd, inte för att somna, utan för att invänta morgonen. De äldre barnen sofvo ännu i sin sötaste sömn i andra ändan af rummet.
Hustrun såg efter honom, såg huru byxorna voro sönder bak, och suckade. Hvarifrån skulle hon igen få lapp till dem, och hvarifrån tråd? På synålen hade också udden gått af, men kanske Tiina Katri skulle låna henne en. Tiina Katri hade det bättre än mången annan. Hon hade bara ett barn, och en man, som hade en ovanlig förmåga att förtjena.
Efter en stund kom också Hellu hem, och brödbitar funnos i påsen tillräckligt för den dagen. Nästan i samma ögonblick visade sig Tiina Katri i dörren med ett fat ångande potatissoppa. Jag hemtar litet också åt er, då det blef öfver, sade hon. Herre Gud, Holpainen, stig upp och ät. Många tusen tack, Tiina Katri, alltid är du god mot oss. Gud i himlen belöne dig.
Ni tror således inte, att det är någonting att frukta? Nej. Gud vare lof. Det käns riktigt, som om en tung sten blifvit lyft från mina skuldror. Gå in nu, att hon inte börjar misstänka något. På eftermiddagen skall jag åter se in till henne. Tack, kära Tiina Katri, och kom snart igen och trösta oss stackare. Jo, jo. Tiina Katri undrade, hvad som så hade förändrat Holpainen.
Alla förblefvo tysta ett ögonblick. Pastorn och doktorn vexlade några ord på svenska. Derpå frågade den förre: Vill Holpainen föra sin hustru till Harjula fattiggård? Skulle hon tagas emot der? Det tror jag visst. Jag skall skrifva en lapp, som ni får föra till ordföranden i fattigvårdsdirektionen. Det är väl bäst att jag gör det. Holpainen slipper ändå inte härifrån nu, sade Tiina Katri.
Dagens Ord
Andra Tittar