Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
»Jag har ingen syster», erkände Klyvarbom svagt. »Se så, nu är jag rehabiliterad. Vad säger du nu, Karin?» »Förlåt mig, snälle Gustav», ljöd flickebarnet. »En sådan usling den karlen är.» »Nu kommer andra kapitlet», sade Gustav därefter. »Nu står ni stilla medan jag randar ryggen på er med den här käppen. Vid minsta rörelse har ni Cesar i benet.» Det blev dock för mycket för Klyvarbom.
Ett svagt igenkänningsleende svävar över hans bleka läppar, han blir rörd, går ned till sufflörluckan och bugar sig med handen på hjärtat. Bullret lägger sig och Anatole, som lidit helvetets kval, förgäves sökande att avbryta applåderna, hugger nu in med repliken: Jean! Är det verkligen du, min gamle hederlige vän! Vilken lycklig slump har fört oss tillsammans!
Trumman, hvars ljud förekom herr Gyllendeg så svagt och olycksbådande, passerade förbi, och med förvåning och harm såg generalen, att den bars och slogs af ingen annan än vår lilla trumslagare. I sin vanliga skinnjacka, lika bred som lång, och med en fart och häftighet i armarna, att han kunnat spränga trumskinnet, sträfvade han framåt och såg hvarken åt höger eller vänster.
EUBULOS. Hans mund är sluten, och hans blick är likaså, Och endast svagt han röjer än en skymt af lif. LEIOKRITOS. Och allt, allt annat har förgåtts i hafvets svalg? EUBULOS. Blott några spillror simma än på vågens rygg. LEIOKRITOS. O hårda öde, hvarför visste jag ej förr, Hvad nu jag vet? Dock väl, att en helst bärgad är. Säg, hvem tar vård om ynglingen?
När ljuset till sist blev funnet och tänt, hade Frönsagreven och lilla mamsellen redan lämnat salen. Gumman ställde sig i det uppbrutna fönstret. Efter en stund förnam hon ett svagt hjulgnissel, ett svagt rassel i gruset. Han har virat halm kring hovarna, tänkte hon. Ja, nog kan han sina konster. Och hon suckade och sade: Gudskelov! Nu får jag ta fatt på mitt. Hon tog fram ännu ett ljus.
För att klargöra detta dängde Karl Johan till honom igen, så att han gick till vila ett par minuter på närmaste gräsmatta. »Det skall du ha för härom kvällen, din lymmel», röt Karl Johan. »Härom kvällen?» kved den andre svagt. »Jag har aldrig sett er förr.» »Aldrig? Försök inte. Jag känner nog igen er, det var ni, som antastade min syster härom kvällen och bar er illa åt, men ni kom undan då.»
De för den anklagade graverande omständigheterna voro överväldigande och mot dem kunde han endast uppställa ett mycket svagt alibi. Men herr Schüler hade vid ett besök i byn gjort en bekantskap, som ingivit honom vissa förhoppningar om att kunna slå ett stort slag han hade lärt känna fru Maturin.
Åter frågen I: »På vad sätt hava vi betett oss ovärdigt mot dig?» Jo, i det att I tänken: »HERRENS bord behöver man icke mycket akta.» När i fören fram ett offerdjur som är blint, då räknen I sådant icke för ont; när I fören fram ett som är lytt eller svagt, då räknen I ej heller sådant för ont.
Du märkte, att han ville säga något, och då böjde du dig ned, inte sant? Så måste det ha gått till. Jag försökte att trycka örat till hans mun för att kunna höra, men det lät så svagt som en liten avlägsen viskning långt borta, långt nere från botten i en gruva. Men säg då ut det! Han yrade. Det är detsamma, men jag vill veta ordet. Är det oåterkalleligt din önskan, Valdemar? Oåterkalleligt.
Han vet att jag vet, men i samma stund jag sade, att jag visste, skulle han gå. Och han säger ingenting själv, men njuter av att antyda, att snudda vid faran, som ligger i att röja sin hemlighet för en fiende; ty vi äro fiender. Det veta vi båda. Och jag känner på mig, att om han här i ett svagt ögonblick skulle öppna sitt bröst och visa det rysliga kräftsåret, skulle jag fly honom.
Dagens Ord
Andra Tittar